Varthän klassamhället?
Intervju med Göran Therborn som leder arbetet med en uppdaterad klassanalys av det svenska samhället.
Vad har du idag – innan projektet ”Klass i Sverige” tar fram en uppdaterad klassanalys – för allmän bild av hur den svenska klasstrukturen förändrats sedan du 1980 kom ut med boken ”Klasstrukturen i Sverige”?
Sverige har blivit mycket mer genomsyrat kapitalistiskt och förborgerligat.
Innebär den ökande ojämlikheten de senaste decennierna att Sverige blivit mer kapitalistiskt? Hur har utvecklingen påverkat möjligheterna till vänsterpolitik?
Den förra klassboken kom ut när ojämlikheten i Sverige var som lägst i modern tid. Ojämlikheten har sedan drivits fram av den postindustriella kapitalismen, med avregleringarna av börsen, bankerna och kapitalmarknaden i mitten på 80-talet, och som skapade den spruckna finansbubblan och massarbetslösheten på 90-talet. De nya förmånerna för en exkluderande medelklass – privatiseringen av skola och vård, avskaffande av förmögenhets-, arvs- och fastighetsskatter, ränteavdrag för redan billiga bostadslån – har beskurit utrymmet för en progressiv politik.
Fortsätt läsa
Sent på jorden
Klassfrågornas återkomst i politiken ansågs av det ”politiska kommentariatet” som en omöjlighet. Därför inväntades Corbyns avgång efter vad som skulle bli ett katastrofval för Labour. Men det omöjliga blev plötsligt möjligt. Den konservativa premiärministern Theresa May förlorade sin majoritet och kommer sannolikt inte sitta kvar vid makten när sommaren är slut. Corbyns framgång är dock i grund och botten ett resultat av arbetarklassens politiska uppvaknande efter 40 år av nyliberalism.
I en artikel i tidningen The Journal från 2010 konstaterade parlamentsledamoten Ronnie Cambell, som tillhör Labours mer radikala skikt, att den stora skillnaden mellan Labour och Tories är att de förstnämnda ”skär halsen av dig långsamt” medan de sistnämnda ”hugger huvudet av dig på en gång”. 
