Aktivism och politisk kamp är aktiviteter förknippade med stora känslor och psykologisk komplexitet. I tider där kampen trappas upp och repressionen blir allt hårdare pendlar vi ständigt mellan utbrändhet, känslor av nederlag, traumatiska upplevelser, och den tillfälliga segerns glädje. I Burnout: The emotional experience of political defeat, som kom ut på Verso tidigare i år, undersöks detta kollektiva känsloliv utifrån en historisk och kritisk synvinkel, med särskilt fokus på just upplevelser av nederlag och utbrändhet. Nanna Dahler, doktorand i genusvetenskap på Lunds universitet, intervjuar Proctor om arbetet med boken och om de lärdomar vi kan ta med oss från vänsterns emotionella historia.

Varför skriva om den känslomässiga upplevelsen av ett politiskt nederlag? Vad ledde dig till det och varför är det viktigt?

Jag blev intresserad av frågan genom mitt akademiska arbete. Jag arbetar med psykiatrins och antipsykiatrins historia, och vänsterinriktade teorier om psyket. Så jag var ganska bekant med vissa vänsterinriktade uppfattningar om sinnet och försök att teoretisera psykiatrin ur ett vänsterperspektiv. När jag hade disputerat försökte jag hitta någonting nytt att arbeta med. Jag läste om olika typer av radikal psykiatri. I vissa av dessa rörelser på 60- och 70-talen fanns det ett överlapp mellan politisk organisering, motkulturella rörelser och teorier och metoder inom radikal psykiatri.