Ur nr 3-4/2018:
Arbetarmakt och vanmakt
Transportindustrins struktur är likartad i hela det moderna kapitalistiska systemet, men villkoren för dess arbetsstyrka är olika i olika länder. Samtalet i Erövra flaskhalsarna bygger i stor utsträckning på erfarenheter av amerikanska förhållanden. Lars Henriksson reflekterar över läget i Sverige och kopplar frågan till de aktuella försöken att inskränka strejkrätten.
Någon gång i början av 90-talet förde jag en debatt med några näringslivskonsulter i Göteborgs Posten. De hade skrivit en närmast religiöst okritisk artikel om det fantastiska med Toyotas sätt att bygga bilar och deras metod, mager produktion. Mitt svar handlade om att detta sätt att organisera produktionen alls inte var något som skulle befria oss från taylorismens ekorrhjul och engagera hela arbetaren utan tvärtom, var en taylorism på stereoider, en hyperexpolatering som bara blivit möjlig att införa i Japan på fackföreningarnas knäckta ryggar och som nu höll på att spridas över världen efter att facken i USA höll på att gå samma väg. Fortsätt läsa