Peter Gustavsson Angreppet. Så urholkar Tidöregeringen vår demokrati (Arkiv/Katalys 2024)
Boken Angreppet. Så urholkar Tidöregeringen vår demokrati (Arkiv/Katalys 2024), är skriven i den folkbildande tradition som Peter Gustavsson – journalist, författare och redaktör för Tidningen Rörelsen – länge har stått stadigt i. I sju hårresande kapitel analyserar Gustavsson hur Tidöregeringens politik – pådriven av Sverigedemokraterna – innebär ett angrepp på ett flertal av de institutioner som behövs för att upprätthålla en livskraftig demokrati. I Tidöregeringens Sverige angrips föreningslivet, studieförbunden, kultursfären, (vänster)pressen och fackförbunden samtidigt som regeringen driver en katastrofal klimatpolitik och en hjärtlös bistånds- och migrationspolitik. Sammantaget framträder denna politik som en form av utmattningsstrategi, där angreppen är så envetna och så många att det närmast blir omöjligt att avgöra vilken barrikad vi ska stå på och när. Vad är viktigast att rädda, när hela huset står i brand?
En av bokens stora förtjänster är att den visar hur till synes oförargliga politiska förslag – som att flytta sändningen av Melodifestivalen och stora sportevenemang från public service till de kommersiella kanalerna, eller att utöka arvsrätten till kusiner – i själva verket kan ses som del av en högerpolitik som vill angripa den folkbildningstradition och det föreningsliv som varit centrala byggstenar i den svenska folkrörelsedemokratin. I det första fallet visar Gustavsson hur det bakom argumentet att public service ska fokusera på de samhällsbehov som marknadsaktörerna inte tillgodoser i själva verket finns en agenda att underminera public service roll. Som han skriver: ”Utan de bredare satsningarna blir public service just smalare. Med mindre publik, mindre genomslag och mindre möjligheter att bidra till just det folkbildningsuppdrag i den demokratiska infrastrukturen som alla påstår är syftet med public service”. Att muttra över satsningar – eller skit-TV som jag brukar tänka – så som Kärlek vid första ögonkastet eller att Melodifestivalen har spårat ut i vad som tycks vara ett maraton av deltävlingar och försnack är enkelt och intuitivt, men politiskt ogenomtänkt, om vi följer Gustavssons analys. I det andra fallet visar Gustavsson hur Tidöregeringens förslag om att utöka arvsrätten får direkta konsekvenser för föreningslivet och civilsamhället. Allmänna arvsfonden, som bland annat stöder hbtq- och integrationsprojekt, får varje år mellan 700-800 miljoner kronor från arv. Sextio procent av denna summa skulle försvinna om kusiner skulle ges arvsrätt, vilket i förlängningen skulle innebära mycket mindre medel att dela ut. Vad Gustavsson lär oss är att varje gång Sverigedemokraterna eller något av Tidöpartierna driver en till synes perifer fråga så bör vi ställa oss frågan vad det bakomliggande motivet är och vilka politiska konsekvenser det får.
Gustavsson argumenterar också på ett övertygande sätt för hur Tidöregeringens politiska angrepp kan förstås i relation till en strategi (inspirerad av Lenin!) att erövra ”kommandohöjderna” – det vill säga ta makten över ”1) bankerna och företagen 2) rösträtten och makten över statsapparaten 3) föreningsrätten och möjligheten att sluta kollektivavtal 4) yttrandefriheten, för att begränsa vänsterståndpunkter i medier och public service-medier 5) rättigheter till vård och omsorg, utbildning, kultur och vetenskap”. En stor del av den politik som Tidöregeringen drivit blir förståelig utifrån denna politiska tanke, och strategin har – som Gustavsson argumenterar – lett till en förskjutning av ”maktbalansen mellan den demokratiska och den ekonomiska makten”. Detta är denna maktbalans som vänstern måste förändra, och kampen måste ske på flera fronter. Timothy Snyder, en annan tänkare som Gustavsson tar hjälp av i sin analys, beskriver en dimension av denna maktkamp då han argumenterar för vikten av att försvara institutionerna och uppfordrande skriver: ”Välj alltså en institution som ligger dig varmt om hjärtat – en domstol, en tidning, en lag, en fackförening – och ställ dig på dess sida”. På samma sätt som Snyder manar oss till engagemang, är också Angreppet till syvende och sist en uppfordrande bok: demokratin är under angrepp, och det är upp till oss att göra det vi förmår, på de platser som är våra, för att försvara den.
Evelina Johansson Wilén är medlem i Röda rummets redaktion och arbetar som biträdande lektor i genusvetenskap vid Örebro universitet.
