I Sverige ges varje år ut en stor mängd litteratur som inriktar sig på samhällskritik och samhällsanalys. Merparten av denna litteratur recenseras dock aldrig. Dagstidningarna har minimerat antalet recensioner av facklitteratur och tidskrifterna har i det flesta fall ett mycket begränsat utrymme för recensioner. Att samhällskritiska texter endast i undantagsfall blir föremål för kritisk läsning och reflektion är ett fattigdomsbevis för den svenska kulturella offentligheten. För att bidra till att ändra på detta kommer Röda Rummet från och med detta nummer att innehålla en utökad recensionsavdelning, som kommer att innehålla längre och kortare recensioner, recensionsessäer samt kortfattade bokanmälningar. Vi kommer huvudsakligen att inrikta oss på svenska alster men i varje nummer kommer vi även att recensera internationell samhällskritisk litteratur som förtjänar att uppmärksammas.
I ockupationens tjänst
Maya Wind
Towers of Ivory and Steel: How Israeli
Universities Deny Palestinian Freedom
Verso Books 2024.
Under våren 2024 ställde studenter över hela världen upp tältläger på universitetens campus och framförde krav på universitetsledningarna att bryta samarbeten med israeliska företag och universitetet. Bakgrunden är den pågående attacken på Gaza men kraven på bojkott är inte något nytt. Tvärtom har kampanjen ”Boycott, Disinvest, Sanction” (BDS) initierad av The Palestinian Campaign for the Academic and Cultural Boycott of Israel (PACBI) funnits i tjugo år med krav på att sätta press på Israel att följa internationell lag. Maya Winds nyutkomna bok Towers of Ivory and Steel: How Israeli Universities Deny Palestinian Freedom placerar sig mitt i denna aktuella politiska debatt.
I bokens inledning ställer Wind frågan: Är israeliska universitet delaktiga i kränkningarna av palestinska rättigheter?
Hennes svar på detta är redan inledningsvis ett entydigt ja, och boken är snarast en undersökning av hur de israeliska universiteten inte bara är delaktiga i ockupationen och dess våldsutövning utan också undertrycker och övervakar akademisk forskning och utbildning.
Som israelisk forskare har Wind haft tillgång till arkiv och dokument som påvisar universitetens nära samarbete med den israeliska staten, inklusive dess säkerhetstjänst och militär. Boken är uppdelad i två delar: en del som går igenom universitetens medverkan i att upprätthålla ockupationen, brott mot mänskliga rättigheter och militära offensiver, och en del som analyserar olika former av övervakning och undertryckande av kritisk forskning, och repression mot palestinska studenter. Winds analys är både historisk och samtida.
Vissa saker i boken är kända sedan tidigare, som att israeliska universitetet utvecklar avancerad militärteknologi, övervakningssystem och AI-verktyg som sedan säljs vidare som ”stridstestade”. Eller att universiteten är strategiskt placerade, som Hebrew University med campus på ockuperad mark i Östra Jerusalem, eller Ariel University, beläget på Västbanken. Annat är mindre känt, som att arkeologin genomför utgrävningar på ockuperad mark, inte respekterar regler för utgrävningar utan använder bulldozers som gräver förbi historiska skikt av muslimsk närvaro och förstör islamska monument. Eller att den kriminologiska forskningen använder sig av forskningsdata hämtade från förhör med palestinska fångar under förhållanden som kritiserats av människorättsorganisationer. Wind visar också i detalj på repressionen av palestinska studenter och forskare, både av de som är israeliska medborgare och de som studerar på Västbanken.
Winds bok redovisar inte bara en unik och gedigen forskningsinsats. Den ger också en övertygande analys av hur akademisk kunskap och ekonomisk och politisk makt är oupplösligt förbundna i den israeliska statens ockupation av palestinska territorier – och det våld och förtryck den utsätter den palestinska befolkningen för. Därtill drar hon också politiska slutsatser med bäring på den debatt om akademisk frihet som aktualiserats med anledning av studentrörelsens krav på akademisk bojkott av israeliska universitet. I denna debatt framhålls ofta att bojkott skulle innebära en begränsning av den akademiska friheten som universiteten ska värna. Wind vänder på detta resonemang och menar att bojkott är nödvändigt för att skydda den akademiska friheten, inte bara för några utan för alla, och sätta press på universiteten att bli de bastioner för fri kunskap som de så ofta porträtteras som.
Catharina Thörn