Kära Läsare
När dessa rader skrivs verkar Israel precis vara på väg att inleda en markinvasion mot Gaza. Invånarna på det ytterst tätbefolkade områdets norra del har uppmanats att bege sig söderut. ”Humanitär katastrof” och ”tragedi” är ordval som hjälporganisationer använder sig av när de beskriver ockupationsmaktens framfart. Här i Sverige har regeringen ”fryst” biståndet till Palestina, liberalerna vill underlätta vapenexporten till Israel och tre av de fyra Tidöpartierna vill dra tillbaka det svenska erkännandet av Palestina. I dessa bistra tider är det nödvändigt att vi på gator och torg manifesterar vår sorg över sakernas tillstånd och solidaritet med det palestinska folket, utan att ens ge lillfingret av sympati till den vedervärdiga antisemitiska terrororganisationen Hamas.
I detta nummer av Röda rummet återknyter vi till tre olika teman som vi skrivit om under det senaste året.
I boken Krisernas tid undersöker Ståle Holgersen hur ekonomiska och ekologiska kriser hänger samman och skiljer sig från varandra. I Röda rummet 2/2022 publicerade vi ett utdrag ur Ståles bok, varefter vi i nummer 2-3/2023 lät fyra olika kommentatorer belysa Holgersens ansats utifrån ett antal skilda frågeställningar. I detta nummer återkommer nu Holgersen med en sammanfattande respons – Svar om Krisernas tid.
I Röda rummet 3/2022 anlade Evelina Johansson Wilén en ifrågasättande blick runt dagens feministiska familjekritik. I 1/2023 kommenterade Lotte Schack Johansson Wiléns artikel och fick en replik från Johansson Wilén. I detta nummer återkommer vi till denna familjekritik när Schack och Johansson Wilén resonerar kring varsin bok inom ämnesområdet – Vem vill avskaffa familjen? och Den hatade familjen.
I Röda rummet 1/2023 belyste Anders Karlsson den kurdiska kampens historia fram till dagens Rojava och PKK, i därpå följande nummer berättade Rojavakommittéerna om sin praktiska verksamhet. Nu knyter vi ihop säcken genom att Peter Widén resonerar kring Abdullah Öcalans tankevärld, utifrån att det är Öcalan som varit den ideologiska drivkraften bakom PKK:s omorientering under senare decennier. – PKK:s väg mot demokratisk socialism.
I det sammanhanget känns det dock befogat med en liten kommentar: PKK:s självmordsattack mot det turkiska inrikesministeriet inföll efter att Widén lagt sista handen på sin artikel. Denna attack rimmar illa med Öcalans betoning att våld i dagens läge endast kan bejakas i självförsvar. Aktionen utfördes emellertid inte mot några oskyldiga civila och kan därmed inte betecknas som ett terrordåd. Men inte desto mindre gav det Erdoganregimen en förevändning inför omvärlden att återigen bomba kurder i Syrien och Irak. Frågan är dessutom vad självmordsbombningar som metod får för efterverkningar i den organisation som utför det och vad det gör med oss som kännande varelser. Sammantaget måste just denna aktion av PKK ses som djupt problematisk.
Slutligen uppmärksammar Johan Örestig boken Cybernetic Revolutionaires: Technology and Politics in Allende’s Chile. Den tar sitt avstamp i Chile 1970 där vänstern erövrat makten men står inför en instabil inrikespolitisk situation där dessutom USA försöker att sabotera alla mer djupgående förändringsförsök. Boken beskriver hur Allendes regering använde sig av den tidens spetsteknologi för att kontrollera, utveckla och demokratisera ekonomin – Dödens dag.
Kampen går vidare!
Redaktionen
