Trots ett turbulent årtionde med kriser, upplopp och en global pandemi är det fortfarande pengarnas rörelser på marknaden som bestämmer över liv och död. I sin nya bok Stum tvang (Tyst tvång) undersöker Sören Mau varför kapitalets värld är så svår att befria sig från och pekar på att kapitalismen inte bara förlitar sig på våld och ideologi utan också på ett abstrakt och anonymt tvång som är inlagrat i de ekonomiska förhållandena och processerna. Här publicerar vi ett utdrag.
Människor måste arbeta för att kunna leva. Eller mer precist uttryckt: några människor måste göra det. Normalt har mänskliga individer förmåga att producera mer än vad som krävs för deras egen överlevnad, vilket innebär att det för att samhället ska kunna reproducera sig inte är nödvändigt att alla arbetar. Mänskliga samhällen har alltid innefattat personer som tillfälligt eller varaktigt inte kan arbeta. Några är sjuka, har funktionsnedsättningar, är skadade, är för gamla eller för unga, och så vidare. Därför måste varje samhälle hitta ett sätt att få några att arbeta för andras överlevnad, eller annorlunda uttryckt; hitta ett sätt att organisera merarbetet och distribuera överskottet. Det ligger inget inneboende förtyck i detta. Merarbetet är nödvändigt, och även under ett kommunistiskt produktionssätt är det nödvändigt att garantera överlevnaden för dem som inte kan arbeta.
Möjligheten att utföra merarbete är en onekligen en sorts livsbetingelse för mänsklighetens själva existens men den bär med sig en mörk baksida: Det är också den som möjliggör klassamhället. För att detta ska bli verklighet måste några människor få andra att arbeta åt dem. Hur uppnår man det? Hur kan en grupp människor etablera sig som en härskande klass och reproducera de sociala relationer som gör det möjligt för dem att utnyttja en klass av producenter?
Under större delen av mänsklighetens historia har de härskande klasserna i allmänhet förlitat sig på en kombination av våld och ideologi. Ideologin formar de sätt på vilka människor uppfattar världen de lever i, vad de anser vara rättfärdigt och orättfärdigt, naturligt och artificiellt, nödvändig och tillfällig, gudomligt och mänskligt, oundvikligt och möjligt att förändra. Sådana idéer fungerar som koordinater för handlande och är därmed en viktig källa till de härskande klassernas makt. Våldet är som regel mer direkt och påtagligt; de flesta försöker oftast undvika smärta, att skada sig och att dö, och därför är hotet om våld ofta en tillräckligt effektiv motivation.
Det tidiga storskaliga klassamhället i forntidens Mesopotamien var helt grundat på slavarbete. Som James C Scott formulerat det så är det nästan omöjligt att överdriva den centrala roll som slavarbete, i en eller annan form, fram till nyligen haft för statens utveckling.(1) Slaveriet var också grunden för Qin-dynastin och den tidiga Han-dynastin i Kina, liksom i antikens Grekland och i romarriket. Feodalsamhället var också ”grundat på våldsutövning” som Christopher Isett och Stephen Miller uttrycker det.(2) I dessa förkapitalistiska klassamhällen använde de härskande klasserna våld för att utvinna merarbete av producenterna.(3) Producenterna var personligen ofria, vilket innebar att de inte hade rätt att bryta exploateringsförhållandet, och att försöka göra det var normalt förbundet med stora svårigheter och risker. Under femton- och sextonhundratalet spred sig en form av sociala relationer som i ökande grad gjorde det möjligt för de härskande klasserna att utvinna merarbete från bönder utan att använda våld. Bönderna blev separerade från jorden och tvungna att sälja sin arbetskraft till storbönder som sålde vad de producerade på en konkurrensutsatt marknad för att tjäna pengar. Jakten på rikedom i form av pengar, som tidigare varit en aktivitet förvisad till samhällets marginaler, började tränga in i alla samhälleliga relationer och kapitalet blev, med Marx ord, ”den överallt förhärskande ekonomiska makten”.
Det krävdes enormt mycket våldsutövning för att åstadkomma detta tillstånd, men när det väl var etablerat var det möjligt att gradvis ersätta en del av detta våld med ”de ekonomiska relationernas tysta tvång”, Det kapitalistiska produktionssättets uppkomst ledde alltså inte till att ekonomin tömdes på makt; den signalerade snarare en ny maktkonfiguration där våldsmakten som krävs för att upprätthålla egendomsförhållandena blev centraliserad hos statsmakten och därmed avskild från utvinningen av merarbetet vilket istället blev organiserat med hjälp av en abstrakt och opersonlig form av dominans. Detta historiskt unika sätt att strukturera reproduktionen av samhällslivet har visat sig oerhört seglivat, anpassningsbart och präglat av en kraftig expansionsdrift. Idag, fyra århundraden senare, är det mer fast rotat än någonsin tidigare. I den här boken har jag försökt att bygga en systematisk begreppsram för att förstå ett av de sätt på vilket samhällslivet underställs valoriseringen av värde.(4) Låt mig försöka sammanfatta.
Likt alla andra varelser måste människor upprätthålla ett kontinuerligt näringsutbyte med naturen. Det unika med den specifikt mänskliga varianten av denna ämnesomsättning är att den till sitt väsen är fragmenterad, flexibel och obestämd; på grund av sin märkvärdiga kroppskonstitution har människor inte något omedelbart givet eller nödvändigt sätt att förhålla sig till resten av naturen. Det som karaktäriserar den mänskliga ämnesomsättningen med den övriga naturen är frånvaron av nödvändighet, eller mer precist, en enhet av nödvändighet och kontingens. En ämnesomsättning måste etableras men dess sociala form är aldrig given på förhand.
Kapitalismen är det första produktionssätt i historien som fullt ut har utnyttjat den ontologiska osäkerhet som ligger i det mänskliga utbytet med naturen. Där förkapitalistiska metoder för att utvinna merarbete var baserade på det täta sambandet mellan producenter och produktionsmedlen, säkrar istället kapitalet sitt grepp över samhället genom att införa en dubbel uppdelning i den mänskliga ämnesomsättningen med naturen för att härska över den tillfälliga återföreningen mellan det som blev delat.
Den första delningen är skapandet av proletären, ett naket liv avskilt från sina livsbetingelser, vilka det bara har tillgång till genom kapitalets förmedling. Med denna biopolitiska spricka genom vilken kontrollen över de samhälleliga förutsättningarna centraliseras i händerna på kapitalistklassen blir det möjligt för denna klass att tvinga proletärerna till att ge upp en del av sitt liv till kapitalet utan att bruka våld. Istället förlitar sig kapitalisterna på proletärens egen vilja till överlevnad för att utkräva den ränta på proletärens transcendentalt belånade liv som går under namnet mervärde.(5) Klassherraväldet inrättar sig därmed på en transcendental nivå varvid värdeförmeringen blir till en förutsättning för den sociala reproduktionen.
Den andra delningen är den horisontella splittringen av producenter i konkurrerande enheter som förhåller sig till varandra genom marknaden. Organiseringen av den sociala reproduktionen via utbytet av arbetsprodukter som producerats av självständiga och privata producenter förvandlar sociala relationer mellan människor till verkliga abstraktioner som möter människan som en främmande makt. Dessa horisontella relationer resulterar i en uppsättning mekanismer genom vilka kapitalets logik överbryggar klasskillnaderna och tvingar sig på den sociala totaliteten som sådan.
Kapitalets ekonomiska makt kan förstås som ett resultat av det ömsesidiga sambandet mellan dessa grundläggande uppdelningar vilka genererar ett dubbelt förtyck: kapitalisternas förslavande av proletärerna och kapitalets förslavande av alla. Ingen av dessa relationer kan reduceras till den andra för de stammar ur två distinkta och oreducerbara uppsättningar sociala relationer. Kapitalets tysta tvång är resultatet av deras ömsesidiga förmedling av varandra. Proletärer underställs kapitalister med hjälp av en uppsättning mekanismer som samtidigt ställer alla under valoriseringens logik och vice versa. Tystheten i kapitalets makt visar sig således som ett resultat av historiskt specifika produktionsförhållanden, genom vilka den mänskliga förmågan att nedlägga dominansrelationer i själva de materiella villkoren utnyttjas i en utsträckning som aldrig tidigare skådats.
Men produktionsförhållandena är inte den enda källan till kapitalisternas makt. Som kontinuerlig process visar sig den kapitalistiska produktionen besitta en egendomlig förmåga till att omvandla förutsättningar till resultat genom sin egen rörelse; den skapar sina egna förutsättningar. Kapitalistiska produktionsförhållanden frammanar en rad krafter som på samma gång är resultatet av och källa till kapitalets makt. Denna paradoxala rundgång verkar på flera nivåer i den kapitalistiska totaliteten, från den mikroskopiska manipuleringen av växters DNA till omstruktureringen av den internationella arbetsdelningen.
På arbetsplatserna tvingar konkurrensens press och proletärernas motstånd de som personifierar kapitalet att använda sin despotiska makt till att disciplinera arbetarna, införa ny teknologi och omstrukturera arbetsdelningen. Med denna reella underordning av arbetet äter sig kapitalet in i arbetarnas kroppar för att kalibrera dem i enlighet med den kapitalistiska produktionens abstrakta tidsflöde och försäkra sig om att de gradvis blir obrukbara förutan kapitalets förmedling.(6) Samma dynamik kan spåras i kapitalets förhållningssätt till den övriga naturen oavsett om det rör sig om energikällor, djur, jord eller växter. Kapitalistisk produktion innebär en hänsynslös strävan att bryta ner naturens motspänstiga autonomi.
Den reella underordningen finns också utanför arbetsplatserna, på nationell, regional och global nivå. Genom att krympa rummet med hjälp av tid och skapa ett logistiskt imperium anpassat till dess egen logik uppnår kapitalet en rörlighet som kan användas som ett kraftfullt vapen mot rebelliska proletärer och motsträviga regeringar. Med sin omstrukturering av den internationella arbetsdelningen lägger kapitalet ytterligare en dimension till sin transcendentala makt genom att komplettera sin tillägnelse av arbetets objektiva och sociala förutsättningar med dess rumsliga och geografiska förutsättningar.
Överallt där kapitalet visar sig introducerar det sitt karaktäristiska modus operandi på den samhälleliga nivån: spräcker, pulveriserar, klyver och spaltar upp för att samla ihop, förbinda, sätta samman och rekonfigurera, för att väva in förmeringen av värde i den sociala reproduktionens transcendentala struktur. Det tysta tvångets cirkularitet visar sig också tydligt i såväl kapitalets tendens att generera ett relativt befolkningsöverskott som i dess återkommande negation av sig själv i form av kriser. Båda dessa cykliska rörelser intensifierar de tysta tvångsmekanismerna; existensen av en relativ överskottsbefolkning ökar konkurrensens press på proletärerna, och en kris ökar konkurrensens press på de olika kapitalgrupperna och tvingar dem därmed att öka ansträngningarna att disciplinera arbetarna och intensifiera den reella underordningen av arbetet, naturen och produktionens globala nätverk.
Kapitalets tysta tvång är alltså resultatet av en bestämd uppsättning sociala förhållanden och en bestämd uppsättning dynamiker som verkställer dessa förhållanden. Sammantagna förklarar de varför det kapitalistiska samhället domineras av en expansiv valoriseringslogik som tvingar sig på samhället inte bara med hjälp av våld och ideologi, utan också genom att skriva in sig i den sociala reproduktionens materiella sammansättning.
Kapitalets ekonomiska makt är en komplex maktapparat, eftersom dess anordningar opererar på alla nivåer i det kapitalistiska produktionssättet. Syftet med den här boken har varit att zooma in på denna specifika form av makt, för att systematiskt skilja ut den från våldsmakt och ideologisk makt och identifiera dess källor och verkningssätt. För att fixera detta analysobjekt är det nödvändigt att abstrahera bort allt som inte logiskt implicit ingår. Sådana abstraktioner är en nödvändig del i teoribyggandets process, men om sådana teorier ska vara strategiskt relevanta för de praktiska ansträngningarna att göra slut på kapitalets välde är den motsatta rörelsen också nödvändig. Syftet med att konstruera abstrakta teorier är inte bara att producera insikter som är sanna i en rent passiv och traditionell mening, utan snarare att bidra till den revolutionära kampen för kommunismen. Till skillnad från vad många intellektuella, av sina dåliga samveten eller av fåfänga, leds att tro så är teoriers roll i sådan kamp med nödvändighet högst begränsad. ”Idéer kan aldrig nå bortom förhållandena i gammal värld utan bara bortom den gamla världens idéer”, som Marx uttryckte det. Vad teorier, likt den jag utvecklat i den här boken, emellertid är i stånd till, är att utveckla begrepp som kan användas på lägre abstraktionsnivåer i avsikt att producera strategiskt relevanta analyser av konkreta kampsituationer.
Kampen mot kapitalets dödsmaskineri sker inte i ett teoretiskt laboratorium, vilket innebär att kampen aldrig möter det tysta tvånget såsom det beskrivs i denna bok. I den rådande verkligheten där kampen utspelas är kapitalets ekonomiska makt alltid insnärjt i våldsmakt och ideologisk makt, och i sociala formeringar, logiker och dynamiker som inte har sitt ursprung i kapitalformen. Vi måste alltid komma ihåg att teorier som utvecklats på en hög abstraktionsnivå kan, och bör, inte användas för att besvara frågan om vad bör göras? – men det betyder inte heller att sådana teorier är politiskt obrukbara. Politisk handling bör alltid ha sitt ursprung i vad Vladimir Lenin kallade ”själva kärnan, den levande själen, i marxismen” nämligen den ”konkreta analysen av en konkret situation”. Men för att kunna göra sådana analyser behöver vi noggrant utformade begrepp och det är vad teorin tillhandahåller. Min förhoppning är alltså att den systematiska granskningen av begreppet om kapitalets tysta tvång i denna bok, tillsammans med andra relevanta teorier och en känslighet för säregenheterna i varje situation kan bidra aldrig så lite till avvecklingen av det destruktiva, förtryckande och mardrömsaktiga system vi känner som det kapitalistiska produktionssättet, och därmed skapa möjliga betingelser för ett liv i frihet – det kommunistiska samhället. <<
Artikelförfattare
Sören Mau är filosof specialiserad på marxistisk teoribildning, verksam vid Aarhus universitet. Han är medlem i redaktionsrådet för tidskriften Historical materialism.
Texten är hämtad ur sammanfattningen i Stum tvang: en marxistisk analyse af kapitalismens økonomiske magt (Klim, 2021) och publiceras med förlagets medgivande. Tidigare publicerad i tidskriften Eftertryk, www.eftertrykket.dk. Bokens förord, inledning och innehållsförteckning finns tillgängligt på www.sorenmau.com
Översättning från danskan:
Peter Jervelycke Belfrage
Noter:
1. James C. Scott, Against the Grain: A Deep History of the Earliest States (New Haven: Yale University Press, 2017), 155, 180.
2. Christopher Mills Isett og Stephen Miller, The Social History of Agriculture: From the Origins to the Current Crisis (Lanham, Boulder, New York & London: Rowman & Littlefield, 2016), 40.
3. Perry Anderson, Passages from Antiquity to Feudalism (London: NLB, 1974), kap. 1; Robert Brenner, “Agriarian Class Stucture and Economic Development in Pre-Industrial Europe”, i The Brenner Debate, red. T.H. Aston og C.H.E. Philpin (Cambridge: Cambridge University Press, 1987); Robert Brenner, “The Agrarian Roots of European Capitalism”, i The Brenner Debate, red. T.H. Aston og C.H.E. Philpin (Cambridge: Cambridge University Press, 1987); Robert Brenner, “Property and Progress: Where Adam Smith Went Wrong”, i Marxist History-writing for the Twenty-first Century, red. Chris Wickham (Oxford: Oxford University Press, 2007), 64f; G. E. M. De Ste. Croix, The Class Struggle in the Ancient Greek World: from the Archaic Age to the Arab Conquests (Ithaca: Cornell University Press, 1989); Spencer Dimmock, The Origin of Capitalism in England, 1400–1600 (Leiden & Boston: Brill, 2014), kap. 3; Isett og Miller, The Social History of Agriculture: From the Origins to the Current Crisis, 17ff, 32, 40; Scott, Against the grain, kap. 5; Ellen Meiksins Wood, The Origin of Capitalism: A Longer View (London & New York: Verso Books, 2002), 55f; Ellen Meiksins Wood, Democracy Against Capitalism: Renewing Historical Materialism (London & New York: Verso Books, 2016), kap. 1.
4. ”Valorisering av värde” är en översättning av Marx uttryck ‘Verwertung des Werts’, och hänvisar till den process varigenom det ekonomiska värdet förökar sig själv, eller mer konkret uttryckt; den process varigenom pengar blir till mer pengar. Att värden valoriseras betyder alltså att de förökas.
5. Min användning av ordet transcendental är inspirerad av Immanuel Kant som gör en tydlig åtskillnad mellan det transcendenta och det transcendentala, . Det transcendenta betecknar det som överskrider eller ligger utanför ett givet immanensfält, medan det transcendentala avser själva villkoren för detta immanensfält och alltså logiskt föregår det. Att ”klassherraväldet etablerar sig på en transcendental nivå” betyder alltså att den exploaterande klassen inte kopplar sig till produktionsprocessen i en rent yttre mening och suger ut merarbete som en igel eller parasit, utan istället griper produktionsprocessens roder genom att reorganisera själva betingelserna för den ekonomiska aktiviteten., En uttömmande förklaring finns på s143-144 i boken.
6. ’Reell underordning’ under kapitalet betecknar kapitalets omformning av produktionsprocessens konkreta, materiella, tekniska och organisatoriska struktur och funktionssätt, och står i motsättning till ‘formell underordning’, som betecknar en situation, där en given produktionsprocess tas över av kapitalet, men där produktionsprocessens tekniska och organisatoriska struktur fortfarande formas av för- eller icke-kapitalistiska logiker. ‘Reell underordning’ betecknar alltså kapitalets materiella reorganisering av produktionen.
