Nyliberalismens intellektuella gudfäder visste att de behövde knyta en filosofi med ädla ideal till det system av fria marknadskrafter som de ville sprida över världen. De fann det de behövde genom att förvanska idén om de mänskliga rättigheterna. Ur Jacobin 10/8 2021
Två till synes orelaterade händelser ägde rum 1947.
Det var det året som FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna utarbetades.Det var också det år då Mont Pelerin Society bildades, ett sällskap bland vars ursprungliga medlemmar fanns anns den nyliberala teorins banbrytare Friedrich Hayek och Milton Friedman.
I The Morals of the Market: Human Rights and the Rise of Neoliberalism undersöker den politiska filosofen Jessica Whyte det historiska och idémässiga förhållandet mellan mänskliga rättigheter och nyliberalism.
Som en reaktion på andra världskrigets fasor samlades delegater i FN för att formulera en lista över allmänna mänskliga rättigheter. Samtidigt ledde Friedrich Hayek ett försök att återuppliva den internationella liberalismen, vilket påstods vara motiverat av en liknande oro över att situationen för mänsklig värdighet och frihet var hotad.
FN-delegaterna och de tidiga nyliberalerna var oense om den rätta lösningen på de sociala kriser som kriget hade skapat. De förra antog en omfattande lista över sociala och ekonomiska rättigheter som grund för efterkrigstidens samhällsordning. De senare beskrev däremot statlig välfärd och planering som totalitära hot mot ”den västerländska civilisationen”.
Whyte hävdar att regeringar, ideologer och intellektuella har anammat den nyliberala diskursen om mänskliga rättigheter för att ha ett moraliskt språk som passar det marknadscentrerade samhälle som de hade skapat. Det blev möjligt efter att nyliberalerna hade tömt talet om de mänskliga rättigheterna på dess radikala innehåll.
Whyte talade med Jacobins Angela Smith om nyliberalismens kris och vad som kan komma härnäst.
Angela Smith Berätta om bakgrunden till Morals of the Market. Vilka frågor fick dig att skriva den här boken?
Jessica Whyte Jag försökte förstå förhållandet mellan mänskliga rättigheter, som å ena 
sidan hade dominerat språket i de politiska konflikterna från slutet av 1970-talet och framåt, och å andra sidan nyliberalismen, som i stor utsträckning hade tillämpats under samma period. Jag var intresserad av att förstå varför vår nyliberala tid också hade varit rättigheternas tid. Så jag bestämde mig för att gå tillbaka till 1947, då FN:s kommission för mänskliga rättigheter började utarbeta den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna.
Det året samlades också en grupp ekonomer, filosofer och historiker i en schweizisk alpby för att bilda Mont Pelerin Society. Sällskapet sammankallades ursprungligen av Friedrich Hayek och försökte återuppliva den internationella liberalismen för att motverka socialismen, socialdemokratin och andra ”kollektivistiska” strömningar. Bland dess grundare var ekonomer från den österrikiska skolan som Ludwig von Mises, ordoliberaler från den tyska Freiburgskolan som Wilhelm Röpke och Alexander Rüstow, och Chicagoskolans ekonomer Milton Friedman och Frank Knight. Ett stort antal andra var också inblandade, inklusive den schweiziska diplomaten William Rappard, den brittiska ekonomen Lionel Robbins och de franska filosoferna Bertrand de Jouvenel och Raymond Aron. Mont Pelerin Society, som fortfarande existerar, växte till ett kollektiv av nyliberala tänkare, som fortsatte att definiera och argumentera för en global nyliberalism i flera årtionden.
Jag ville komma underfund med hur nyliberalerna själva uppfattade och relaterade till mänskliga rättigheter, och om de hade bidragit till utvecklingen av den typ av politik om mänskliga rättighets som blev framträdande från 1970-talet och framåt. Min forskning, och boken som jag utvecklade utifrån den, är ett försök att förstå den roll som mänskligt rättighetstänkande spelar i nyliberalernas teori och praktik.
AS Det finns en utbredd förställning i vänstern om att nyliberalism är ett amoraliskt synsätt, som endast ägnar sig åt ekonomisk rationalism och målet om gränslös tillväxt. Naturligtvis har detta moraliska konsekvenser. Men i din bok hävdar du att nyliberalismen från början var ett moraliskt projekt. Det är därför som nyliberalismen påverkade – och påverkades av – teoriutvecklingen om mänskliga rättigheter. Hur förändrar denna analys av nyliberalismen som ett moraliskt projekt vår förståelse för hur den utvecklades från 1940-talet och framåt?
JW Jag var inte alls tillfreds med ett av de sätt att förstå nyliberalismen som dominerar och ser det som en amoralisk ekonomisk rationalitet som reducerar människor till ”homo economicus”. Denna tolkning rimmade mycket illa med vad jag hittade i Mont Pelerin Societys arkiv.
När du tittar på Mont Pelerin Societys grunddokument från 1947 framträder en annan bild. Enligt sina egna ord trodde nyliberalismens grundare att ”civilisationens centrala värden är i fara”. Denna civilisatoriska kris, hävdade de, var resultatet av förnekandet av absoluta moraliska normer. Mot bakgrund av detta försvarade många nyliberaler den moraliska legitimiteten för ” den västerländsk civilisationen”, vilken de förknippade med familjevärden, individuell frihet, personligt ansvar och att acceptera resultaten av marknadskonkurrensen.
Det var inte så att marknadskonkurrens för nyliberaler helt enkelt var ett effektivare sätt
Hayek
att distribuera varor och tjänster. Istället var marknaden den centrala institutionen som kunde samordna samhället för att motverka politisk makt. Särskilt Friedrich Hayek ansträngde sig mycket för att formulera vad han betraktade som marknadens moral. Han hävdade att ett fritt samhälle bara kunde överleva om människor tolererade stora ojämlikheter och avstod från att kollektivt störa marknadens ordning. Framgången för en konkurrensutsatt marknadsordning var beroende av att dessa övertygelser inpräntades.
AS Hur hjälper detta perspektiv oss att förstå nyliberalismens moraliska ambitioner idag?
JW Jag tror att detta förändrar vår förståelse av alliansen mellan socialkonservatism och nyliberalism, som är särskilt spridd i USA. Den politiska teoretikern Wendy Brown tog upp detta problem sina tidiga arbeten, precis som sociologen Melinda Cooper. De har båda försökt lösa gåtan med hur torra, amorala, ekonomiska nyliberaler – i synnerhet de som är förknippade med Chicago School of Economics – i kölvattnet av den sexuella revolutionen, kom att göra gemensam sak med nykonservativa, evangelikaner och socialkonservativa.
Om vi flyttar fokus från USA och tillbaka till 1940-talets Europa blir det tydligt att socialkonservatism inte var ett löst komplement till nyliberalismen. Det var snarare en betydelsefull del av det nyliberala paketet från början. Nyliberala tänkare behövde inte titta utanför den nyliberala rörelsen för att hitta starkt försvar för kristendomen eller för den västerländsk civilisationens överlägsenhet. De behövde inte heller leta någon annanstans för att hitta ett försvar av familjen. Den tyska nyliberalen Wilhelm Röpke beskrev den som ”kvinnans naturliga sfär, den rätta miljön för att uppfostra barn, ja själva stamcellen i samhället.” Som jag hävdar, så trodde de tidiga nyliberala tänkarna verkligen att socialdemokratins och välfärdsstatens framväxt hotade att ta över kvinnans naturliga roll i familjen.
AS Andra forskare – särskilt Samuel Moyn, professor i rättsvetenskap och historia vid Yale – har antytt att nyliberalism och mänskliga rättigheter ”hör ihop” eller att de ”samverkar väl”. Du däremot hävdar att det nyliberala projektet förändrade teorierna om mänskliga rättigheter. Med tanke på vilken central roll idén om mänskliga rättigheter spelar i sociala rörelser, tror du att nyliberalismen avpolitiserade dessa rörelser och fick dem att röra sig bort från den politiska kampen? Finns det ett samband med att politiska rörelser drogs in i avpolitiserade NGO:er (icke – statliga organisationer)?
JW Nyliberala tänkare och ledare antog en uttrycklig strategi för att avpolitisera sociala rörelser. I början av 1900-talet förenades nyliberalerna i Mont Pelerin Society i övertygelsen om att marknaden kunde användas för att lugna sociala relationer. För att kunna göra detta tog de fram en idé från 1700-talet som utvecklingsekonomen Albert Hirschman lanserat.
De tidiga nyliberalerna hävdade att när människor agerar utifrån kalla, rationella intressen är de mindre fångna i sina starka politiska passioner. Följaktligen betraktade nyliberalerna det civila samhället som en sfär av ömsesidigt fördelaktiga, egennyttiga relationer som måste skyddas från intrång från politiken. Mänskliga rättigheter kan användas för att skydda det civila samhället och enskilda personers privata domäner – framför allt deras privata egendom – från politiska utmaningar.
I internationell skala innebar detta också att skydda investerarnas rättigheter. Detta var särskilt viktigt i tidigare kolonier, med postkoloniala stater som försökte expropriera multinationella företags egendom och företag knutna till tidigare kolonialmakter. Nyliberalismens grundare såg i stort sett mänskliga rättigheter som en broms för politiken och som ett sätt att förhindra politiska ingripanden.
När det gäller NGO:er tenderade nyliberalerna själva att vara ganska ambivalenta. Jag menar dock att från och med 1970-talet antog många NGO:er för mänskliga rättigheter det nyliberala synsättet. De kom att se politik som våldsam och förtryckande, medan de betraktade det civila samhället och marknaden som sfärer för individens frihet och ömsesidigt fördelaktiga sociala relationer.
AS Så på vilket sätt accepterade nyliberala tänkare statens roll som en garant för mänskliga rättigheter? Och vilken typ av förhållande ville de skapa mellan övernationella institutioner som FN och nationalstaten som sådan?
JW Nyliberalismen är verkligen inte mot staten. Tvärtom är nyliberalismen mycket intresserad av att mobilisera staten för att skydda den konkurrensutsatta marknaden från politiska utmaningar. Det som nyliberalerna verkligen motsatte sig var folkligt självstyre. Det finns en gestalt som ständigt återkommer i nyliberala skrifter som totalitarismens ursprungsteoretiker: den radikala upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseau från Genève. Rousseau är kanske den viktigaste teoretikern när det gäller folkmakt.
Nyliberalerna ville avpolitisera staten. De avvisade Rousseaus argument om att folkviljan ska utvecklas genom staten och att staten kan vara en institution som upprätthåller folkligt självstyre. I stället ville de begränsa statens roll till att sätta in polis mot socialt missnöje och motverka hot mot marknaden. Nyliberalismens grundare stödde statliga ingripanden för att bevara marknadsförhållandena. De såg idén om mänskliga rättigheter som fördelaktig eftersom den kunde användas för att legitimera ingripanden för att skydda marknadsförhållandena på internationell nivå.
AS Nyliberalismen konsoliderades och blev hegemonisk under 1970- och 80- talet, liksom det sätt att betrakta de mänskliga rättigheterna, som den förordade. Samtidigt var kommunistiska revolutionära projekt och statlig socialism på tillbakagång. Hur ser du på sambandet mellan dessa trender?
JW Nyliberalismen uppstod i mitten av nittonhundratalet som en reaktion på framväxten av socialismen, kommunismen, antikolonial nationalismen och socialdemokrati. På 1970- och 1980-talen, när dessa politiska strömningar minskade i betydelse, började nyliberalismen sin marsch mot hegemoni. Det var också under denna period som en diskussion om mänskliga rättigheter blev framträdande, med ett fokus på medborgerliga och politiska rättigheter på bekostnad av sociala och ekonomiska rättigheter.
För att förstå sambandet mellan dessa utvecklingstrender tittade jag på Frankrike och fokuserade på den humanitära NGO:n Läkare Utan Gränser (MSF), vilken uttryckligen antog nyliberalt tänkande i motsats till postkoloniala krav på global omfördelning. I början av 1980-talet blev det vanligt att hävda att det emancipatoriska löftet från frigörelsekampen i tredje världen hade slutat med några ganska katastrofala scenarier och auktoritära och repressiva regimer. Uppgifterna bakom de förklaringar och den argumentation som Läkare Utan Gränser använde påståendet att endast en konkurrensutsatt marknadsekonomi kan bevara mänskliga rättigheter, bygger på den nyliberala utvecklingsekonomen Peter Bauers tankegods.
Mänskliga rättigheter kom under denna period att bli framträdande som alternativ till de nu solkade utopierna som förknippades med kommunismen och tredje världens frigörelse, vilket är vad Samuel Moyn har hävdat. Men än mer än så gav diskursen om mänskliga rättigheter moralisk legitimitet till den nyliberala agendan.
Läkare Utan Gränser var mycket tydliga med att de avvisade idéer om ekonomisk suveränitet och ekonomisk omfördelning. Men också många andra människorätts- organisationer förstärkte den nyliberala attacken mot postkolonial frigörelse och ställde sig bakom kravet på nya former av humanitärt ingripande i tidigare kolonier.
AS Är Läkare Utan Gränser ett exempel på en progressiv organisation som antog nyliberala perspektiv?
JW Ja. Trots att det är en humanitär NGO började Läkare Utan Gränsers anföra mycket starka ekonomiska argument, särskilt mot idén om den Nya internationella ekonomiska ordningen, som stöddes av den alliansfria rörelsen [av nationer som varken ställde sig bakom den kommunistiska världen eller USA och NATO]. Läkare Utan Gränsers ledning började använda argument som nyliberala tänkare hade använt i decennier och hävdade att västmakterna inte skulle falla offer för så kallad kolonial skuld.
De bestämde sig också för att avvisa argumenten från en tidigare generation av antikoloniala tänkare, till exempel Frantz Fanons redogörelse för hur Europas rikedom bokstavligen stals från de tidigare kolonierna, argument som upprepades och spreds vidare av Jean-Paul Sartre. Läkare Utan Gränsers ledning använde sig av Bauer för att uttryckligen avvisa argumentet att det fanns ett samband mellan Europas rikedom och utarmningen av tidigare kolonier. Detta var avgörande för att de förkastade ”kolonial skuld”.
AS Och så antog en rad progressiva människor i princip de nyliberala perspektiven på civilisation, ras och nation?
von Mises
JW Mänskliga rättighets-teoretiker gick inte alltid lika långt som de nyliberala när de uttryckligen anammade tanken att den västerländska civilisationen är överlägsen på grund av att den värderar marknaden och mänskliga rättigheter. De utnyttjade dock nyliberala tänkare när de utvecklade det jag kallar ”nyliberala mänskliga rättigheter”, som förutsatte att mänskliga rättigheter kräver en konkurrensutsatt marknadsekonomi.
I Human Action: A Treatise on Economic (Mänskligt handlande. Timbro 2021) framställer Ludwig von Mises mycket bestämt denna uppfattning. Där hävdade han att ”så snart den ekonomiska frihet som marknadsekonomin ger sina medlemmar avlägsnas, så blir alla politiska friheter och rättigheter en bluff.” Många människorättsorganisationer accepterade detta, både implicit och explicit.
Däremot var frivilligorganisationerna mer ovilliga att acceptera de uttryckliga rashierarkier som vissa nyliberala teoretiker försvarade. De gick till exempel aldrig så långt som Mises, som i Mänskligt handlande hävdade att ”de bättre raserna” har en särskild förmåga till socialt samarbete genom marknaden och följaktligen att ”de folk som har utvecklat systemet för marknadsekonomi och håller fast vid det i alla avseenden är överlägsna alla andra folk. ”
Genom att hävda att fattigdomen i postkoloniala nationer var ett resultat av självförvållade skador, accepterade många NGO:er implicit en rasifierad diskurs som dolde hur kolonialmakter och påstått fria marknadsförhållanden hade utarmat tidigare kolonier. Dessutom omfattade de NGO:er, som sade sig kämpa för mänskliga rättigheter, ofta den nyliberala dikotomin mellan politik och marknad, som värderade den senare som en motvikt till den förras auktoritära inslag.
AS Hur stämde den nyliberala uppfattningen av frihet och suveränitet överens med deras negativa hållning till självbestämmande och antikoloniala strider? Och vilken specifik uppfattning av frihet och suveränitet förespråkar nyliberalerna?
JW Låt oss börja med frihet. Frihet är intressant eftersom det är det värde som är mest förknippat med nyliberalism. Om du tittar mycket noga på deras verk, så sammanfaller den nyliberala förståelsen av frihet med vad Hayek beskrev som underkastelse under marknadens opersonliga resultat. För nyliberala tänkare är friheten mycket tydligt begränsad till vad som är förenligt med en konkurrensutsatt marknadsordning.
Detta är en slags frihet som är alltför välbekant idag. Du är fri att söka ett annat jobb, omskola dig, att gå tillbaka till universitetet eller köra för Uber. Men du är inte fri att gå med i en fackförening eller att kämpa mot kapitalistiska marknads- förhållanden på internationell nivå.
När den formella kolonialismen upphörde var nyliberalismen mycket angelägen om att blockera uppkomsten av verklig politisk frihet eller självbestämmande för folken i de tidigare kolonierna. Istället ville de se till att de tidigare kolonierna underordnade sig och intog sin traditionella plats i den internationella arbetsfördelning som skapats av kolonialismen.
Det är samma sak när vi tittar på tanken om självbestämmande. Nyliberalerna argumenterade för vad Mises kallade ”marknadens suveränitet”. För dem gav marknadens suveränitet inte någon rätt att göra motstånd – alla var tvungna att anpassa sig till sin plats i en given marknadsordning. Återigen, detta står i mycket stark motsättning till idén om ekonomiskt självbestämmande som var populär i postkoloniala samhällen.
Nyliberalerna motsatte sig tanken på folklig bestämmande över naturresurser och argumenterade istället för att råvaror borde tillhöra den som kunde köpa dem på den öppna marknaden. Deras ideal var att där de ekonomiska förhållandena under kolonialtiden fortsatte efter att den formella kolonialismen upphört.
AS Efter valet av Donald Trump proklamerade en rad tänkare – från den radikale politiske filosofen och aktivisten Cornel West till Samuel Moyn – att nyliberalismen var död. Det är ett påstående som människor har gjort i decennier. I The Morals of the Market kritiserar du denna typ av epoktänkande. Vad är det som gör att proklamationer om nyliberalismens död står i vägen för tänkandet på samtida politik?
JW Nyliberalismen har förklarats död så många gånger nu. Och ändå verkar den ständigt återuppliva sig själv. Som ett resultat har alla slags metaforer cirkulerat, inklusive idén om ”zombienyliberalism” och vad Zachary Manfredi och William Callison nyligen har kallat ”muterad nyliberalism”.
”Muterad nyliberalism” kan vara ett bättre sätt att förstå nyliberalismens utvecklingsbana från Trumpperioden och framåt. Den version av nyliberalism som förknippas med Clintons i USA och Third Way Labour i Storbritannien kombinerade en socialt progressiv agenda med fri marknadsekonomi. Den versionen har ersatts inte bara i USA och Storbritannien utan också i Indien, Brasilien och Ungern av en mycket mer uttryckligt reaktionär, rasistisk och socialt konservativ nyliberal version. Men om du ser tillbaka på nyliberalismens historia blir det klart att dessa till synes nya teman – oavsett om de bekräftar överlägsenheten i ”väst” eller en hierarki av civilisationer eller raser – alltid har haft en nyckelplats i den nyliberala världsbilden.
Trots det tror jag att det pågår en verklig förändring idag. Människor som Margaret Thatcher, Ronald Reagan och till och med Tony Blair kunde presentera nyliberalism som ett utopiskt löfte. Det fanns en känsla av att det skulle leda till en ljusare framtid. Detta har kraftigt svärtats av globala ekonomiska och finansiella kriser, COVID-19-pandemin och den klimatkatastrof som håller på att utvecklas.
Även om jag tror att vi ser en förändring, oroar jag mig också, för nyliberalismen är en väldigt ihärdig och uthållig uppsättning idéer och metoder. Förutom att påverka beslutsfattandet på djupet, har nyliberalismen trängt in i våra personligheter. Att störta nyliberalismen kommer därför att vara en extraordinär utmaning och kräva en mycket mer av politisk mobilisering än vad vi hittills sett.
AS Vad menar du när du säger att nyliberalismen har trängt in i våra personligheter?
JW Jag tror att det är väldigt vanligt nuförtiden att människor ser sig själva som entreprenörer som interagerar på en konkurrensutsatt marknad. Till exempel har fackföreningarnas arbete underminerats av tanken att individen själv är ansvarig för att göra motstånd, för att förbättra sitt eget liv och för att bestämma sitt eget öde. I den meningen har marknadens moral de facto allmänt accepterats, även i stor utsträckning av människor som inte ser sig själva som nyliberala.
Det har blivit vanligt att människor tror att det är så världen fungerar och att det inte finns mycket av alternativ. Detta beror också på att nyliberala reformer har urholkat det sociala stöd och de välfärdssystem som en gång skulle ha gett människor ett alternativ till att enbart vara hänvisade till att lita till sig själva.
I ett sådant här sammanhang är utmaningen att övertyga människor att tro på tanken att en kollektiv social förändringsprocess kan erbjuda dem mer än individualiserade investeringar i den egna framtiden. Detta är en stor fråga, och det kräver att vi förändrar inte bara vårt sätt att tänka, utan också den materiella verklighet som nyliberalismen har skapat globalt.
AS Förutom att undersöka hur nyliberalismen och idéerna om mänskliga rättigheter utvecklades tillsammans ger The Morals of the Market en redogörelse för hur nyliberalismen formade USA: s imperialism. I USA har liberaler nyligen firat att demokraterna är tillbaka vid makten. Vad anser du om Joe Bidens presidentskap? Vad händer med nyliberalismen?
JW Demokraternas återkomst till Vita huset är mycket intressant, både för nyliberalismen och för de mänskliga rättigheterna. Utrikesminister Antony Blinken har nyligen förklarat att Bidenadministrationen kommer att sätta mänskliga rättigheter i centrum för sin utrikespolitik. Det är mycket tydligt att detta är en del av det nya kalla kriget med Kina. Även om Blinken och Biden har uttalat ett engagemang för allmängiltiga mänskliga rättigheter, som inte skiljer mellan allierade och motståndare, är deras fokus på Kina tydligt.
I kölvattnet av Israels senaste förödande bombardemang av Gaza blockerade Bidenadministrationen upprepade gånger uttalanden från FN:s säkerhetsråd som krävde att offensiven skulle upphöra. Detta visar att Bidenadministrationen är lika selektiv i hur de tillämpar mänskliga rättigheter i utrikespolitiken, som alla tidigare amerikanska regeringar. På många sätt är det inte förvånande.
Jag tror att emellertid att vi ser ett spännande skifte under Biden, åtminstone i retoriska termer. Hans administration vänder sig uttryckligen bort från resultaten och retoriken från årtionden av nyliberal omstrukturering. Det märks tydligast i hans uttalanden om att trickle-down ekonomi aldrig har fungerat, att “den stora staten” är tillbaka. Det märks också i hans plädering för att staten måste spela en väsentlig roll för att skapa den fysiska och sociala infrastruktur som möjliggör ekonomiskt deltagande och främjar större jämlikhet.
Internt verkar USA gå mot en mer statsstyrd kapitalism. Detta väcker en intressant fråga: hur kommer detta skifte att förändra hur man förespråkar mänskliga rättigheter på internationell nivå? I ett tal inför att USA släppte den årliga rapporten om mänskliga rättigheter i mars 2021, hävdade utrikesminister Blinken att länder som respekterar mänskliga rättigheter är bättre marknader för amerikanska varor, medan de länder som förnekar mänskliga rättigheter också är de som bryter mot handelsreglerna.
Detta är ett klassiskt uttalande i linje med det nyliberala människorättsparadigmet. Om Bidenadministrationen verkligen styr mot en ekonomisk politik, som ger staten en större roll när det gäller ägande och kapitalförvaltning, kommer det att bli intressant att se hur detta förändrar USA: s människorättspolitiska agenda. Människors rättigheter kan mycket väl betraktas som mindre centrala i en värld med en statsstyrd kapitalism, där talet om nationella intressen får en förnyad tyngd i språket.
Artikelförfattare:
Jessica Whyte är verksam som filosof vid Nya Sydwales universitet i Australien. Hon har tidigare skrivit en bok om den Italienska filosofen Giorgio Agambens politiska tänkande. Hennes senaste bok, The Morals of the Market, gavs ut 2019 och har blivit mycket uppmärksammad.
Översättning: Kerstin Eldh
