Peter Widén har nyligen kommit ut med boken Svart Historia hos Bokförläggarna Röda rummet. författaren beskriver här rasismens och slaveriets framväxt och utveckling i USA. Stort fokus läggs på det amerikanska inbördeskriget 1861-1865 och den därpå följande turbulenta perioden. Röda rummet har glädjen att publicera ett avsnitt ur Widén bok.
För att förstå den vrede som vi nu ser manifesteras i Black Lives Matter-demonstrationerna i USA är det viktigt att förstå djupet av det rasistiska förtrycket som historiskt rått. Jag tänkte i den här korta betraktelsen ta upp just en aspekt, nämligen rasåtskillnad när det gäller äktenskap.
När de första svarta anlände till de brittiska kolonier som senare kom att utgöra USA (vad man vet 1619) kom de att arbeta tillsammans med indianska slavar och med fattiga vita. De vita var inte i strikt mening slavar men de var tvångsarbetare som skrivit på kontrakt att i praktiken arbeta som slavar under ett antal år. Fyra eller sju år till exempel. De hade antingen skrivit på ett sådant kontrakt som ett alternativ till fängelsestraff i England. Eller de hade själva sökt kontraktet eftersom de ville emigrera och inte hade råd att betala resan. Mot kontraktet på att arbeta som ofri ett antal år fick de resan betald.
Alla svarta var inte heller slavar, det var alltså en blandning av folk och villkor. Vita och svarta kom alltså att dela arbetsvillkor, de kanske rymde tillsammans, de straffades tillsammans, ibland gjorde de motstånd. Och de kom även att ingå relationer.
Till en början ignorerades rasblandningen, men tiden gick och slaveriet blev en allt fastare och omfattande form av exploatering. Den ägande och härskande klassen ville ha en klar definition på vilka som kunde vara slavar. Hudfärgen blev kriteriet.
Nu vidtog en kamp från den besuttna klassens sida att hindra underklassens samboende över rasgränserna. Oftast handlade det om vita kvinnor som levde ihop med svarta män. Problemet för de härskande var att rasismen inte var en spontan företeelse hos fattiga kvinnor från London och annorstädes. Överheten fick ta till brutala straff och förslavande av vita kvinnors barn som de fått tillsammans med svarta män. Det tog lång tid att etablera rasåtskillnaden. Helt gick det aldrig, Dagens forskning har också visat hur vanlig blandningen mellan indianer och svarta var. Den härskande klassen var alltid rädd för samarbete mellan dessa två folkgrupper och gjorde allt för att hindra kontakt. Även genom lagstiftning. Det kan vara en intressant tanke att den rasism från den vita sidan som vi senare ser så cementerad i USA inte fanns där spontant utan tvingades fram. När den väl var etablerad blev den dock i mycket självgående.
Maryland blev 1664 först bland kolonierna att lagstifta mot rasblandning genom att förbjuda relationer och äktenskap mellan vita kvinnor och svarta män. Maryland följdes av Virginia 1691, Massachusetts 1705, North Carolina 1715, South Carolina 1717, Delaware 1721, Pennsylvania 1725.
Och förbudet mot rasblandning bekräftades av alla kolonierna när de 1776 deklarerade sin separation från Storbritannien.
Slaveriet kom att avskaffas i en rad nordstater men överlevde och fick ett starkt uppsving i de södra staterna i samband med den gigantiska ökningen av bomullsproduktionen under 1800-talet. Lagarna mot äktenskap över gränserna kvarstod. Och barn med blandad bakgrund fortsatte att födas. Men de flesta barn som nu kom att födas var inte resultatet av några kärleksrelationer utan orsakade av de systematiska våldtäkter som slavägarna och deras släktingar kunde utföra ostraffat. Dessa barn blev naturligtvis automatiskt slavar.
När sydstaterna besegrats 1865 och det formella slaveriet förklarats olagligt gick de före detta slavägarna omedelbart till motoffensiv. De olika södra delstaterna införde raslagar (black codes). Där stipulerades lagar som i praktiken skulle kasta tillbaka de nyligen frigivna i en annan form av slaveri. En av lagarna var förbud mot äktenskap mellan ”raserna”. Sådana äktenskap skulle straffas med livstids fängelse för båda parter!
1867 lyckades en radikalare falang i det republikanska partiet få dominans i kongressen och en demokratiseringsperiod inleddes, den så kallade radikala rekonstruktionen. Alla svarta män fick rösträtt och alla fick gifta sig med alla. Naturligtvis mobiliserade plantageägare, reaktionärer och rasister mot denna politik. Ku Klux Klan bildades. Tusentals människor dödades i den vita terrorn. Politikerna i Washington sviktade och svek och 1877 störtades de sista radikala delstatsregeringarna. Det demokratiska fönstret slogs igen och det skulle ta hundra år innan USA:s svarta skulle åtnjuta något som liknade de demokratiska rättigheter som den radikala rekonstruktionen inneburit.
Nu återinfördes raslagar och vid sekelskiftet fanns det knappt en enda svart som kunde rösta i USA:s sydstater.
Under 1900-talets första decennier motionerade olika US-amerikanska politiker i kongressen om att även på federal nivå och i konstitutionen förbjuda blandade äktenskap. Man lyckades få Massachusetts (som avskaffat sitt eget förbud mot blandäktenskap 1843!!) att 1913 införa ett förbud för par att gifta sig i Massachusetts om de i lag var förhindrade att gifta sig i sin hemstat. Denna Massachusetts-lag drogs tillbaka 2008!!
Endast staterna i nordöst saknade lagar mot blandäktenskap (även om Massachusetts lyckades med konststycket vi nämnt ovan). Där det fanns lagar listade de vilka ”raser” som en vit inte fick gifta sig med. I samtliga fall fanns svarta. I många fall indianer. Oregon tyckte också att det var lämpligt att lista hawaiianer. Många listade asiater. Andra nöjde sig med att förutom svarta och indianer lista filippinare (Arizona, Wyoming, Kalifornien, South Dakota, Utah). Asiatiska indier fick vara med på listan i South Carolina och Arizona. Virginia tog det säkra före det osäkra och klippte till med ”alla icke vita”. Oklahoma förbjöd också äktenskap mellan svarta och indianer. Provokativt, eftersom just de stammar som tvångsförflyttats dit (Cherokee, Creek, Seminole, Choctow och Chickasaw) hade historiskt stark uppblandning med svarta.
Anhängare av rasbiologi har det inte lätt. Hur definierar man människor? Ibland gick man på definitionen ”en droppe negerblod”. Det vill säga om man hittade en enda anfader/moder så räckte det. Ibland fick en kommitté fälla beslutet utifrån yttre besiktning.
Hur tog eländet slut? Ja, rasismen och inställningen till blandäktenskap finns fortfarande levande i USA. Men juridiskt fick systemet ett dråpslag i och med Högsta domstolens dom i fallet Loving versus Virginia. Ja, de gifta i fallet hette faktiskt Loving. De hade gift sig 1957. Två år senare stormar polisen mitt i natten deras hem i Virginia. De dömdes till ett års fängelse. Deras brott: indian och svart. De flyttade till Washington D. C. och undgick på så sätt fängelsestraff. De kunde dock inte hälsa på släktingar. Därför tog dom sitt fall till Virginias högsta domstol. Där förlorade dom. Rättens domare hade en förklaring vi inte vill undanhålla läsaren:
”Gud den allsmäktige skapade raserna vita, svarta, gula, malajer och röda, och han placerade dem på separata kontinenter. Och om man inte stör hans arrangemang så finns det ingen grund för sådana äktenskap. Det faktum att han separerade raserna visar att han inte hade för avsikt att raserna skulle blandas.”
Men paret Loving tog fallet till USA:s högsta domstol och vann. Året var 1967!
Efter den domen kunde de delstater som hade kvar lagar mot blandäktenskap inte förhindra dem i praktiken. Men inställningen fanns kvar. Det var nästan hälften av befolkningen som röstade för att behålla raslagarna i folkomröstning i Mississippi (48 procent) och Alabama (41 procent). Det betyder att en klar majoritet av de vita som röstade var emot att häva beslutet!
Från 1969 och framåt genom 1970-talet avskaffade de sydöstra delstaterna sina förbud mot blandade äktenskap. Alabama var sist. Året var 2000. Sweet home, Alabama.
Ur: Svart historia. Slaveri – rekonstruktion – återförslavning
Bokförläggarna Röda Rummet, 2021
Artikelförfattare: Peter Widén är före detta metallarbetare, medlem av Socialistiska Partiet och skribent i bland annat Internationalen och eFolket.
