Ur nr 3-4/2018:

…sov tills ni vaknar eller dö era amöbor.

Om den högerradikala nätaktivismens funktioner

Den högerextrema miljön i Sverige är på frammarsch, både på nätet och på gatorna. Sidor som Fria tider, Samhällsnytt och Nordfront når hundratusentals läsare varje månad och sociala medier som Facebook har blivit viktiga verktyg för politisk organisering. Anton Törnberg undersöker vad som sker inom en av dessa digitala hatbubblor, nämligen Facebookgruppen Stå upp för Sverige. Vilka frågor diskuteras? Vilka grupper pekas ut som fiender, och vad är det egentligen som håller gruppen samman? Utifrån denna undersökning diskuterar han även den bredare frågan om vilken roll Internet och sociala medier spelar för politisk mobilisering: är det så att gatuprotester alltmer ersätts av Twitter, Facebook och Internetforum?

I början av augusti 2017 protesterade en mindre grupp afghanska ungdomar på Mynttorget i Stockholm mot utvisningar till Afghanistan. När ungdomarna attackerades ett par dagar senare av den nynazistiska organisationen Nordisk ungdom slöt över 600 människor upp till stöd för ungdomarna. Händelserna följdes i detalj av olika högerextrema och invandringsfientliga grupper i sociala medier. I Facebookgruppen Stå upp för Sverige haglade hatiska, nedvärderande och ibland våldsamma kommentarer om de afghanska ungdomarna och användare i gruppen organiserade en motdemonstration där över 1500 personer meddelade att de skulle delta. I gruppen planerades demonstrationen: man organiserade samåkning från olika delar av landet, lade upp uppförandekoder och tonen i gruppen blir allt mer hetsig. “Ut med packet!” “Ska vi utrota dem? Japp.” Ut med skäggbarnen!”. En användare skrev:

Gå man ur huse, alla demokrativänner och visa att vi inte tolererar dessa arroganta asylbedragare och deras sinnesslöa supporters vidriga beteende! (….) Backa Sverige! Backa Stockholm! Ut med samtliga dessa kriminella kravmaskiner! Detta är ingen strejk, det är en invasion och vi ska stoppa den!

När väl manifestationen genomfördes den 19 augusti dök endast ett hundratal demonstranter upp och de möttes av tusentals motdemonstranter med bilder på hjärtan. Trots att demonstrationen från början hade planerats att vara “tyst och värdig” rapporterade DN:s reporter att demonstranterna började skrika slagord om att “köra ut parasiterna” och “hoppas ni blir våldtagna som djur” – uttryck som ofta förekommer i Facebookgruppen.(1)

Denna händelse är intressant av flera skäl. Medan högerextrema rörelser i Europa har organiserat ett flertal stora demonstrationer under de senaste åren, som PEGIDA-demonstrationerna i Tyskland, de stora årliga marscherna i samband med polska nationaldagen och kravallerna i tyska Chemnitz för några månader sedan, har den svenska extremhögern historiskt sett varit svag när det gäller gatumobiliseringar. Även om ett flertal högerextrema och våldsamma organisationer som Nordiska motståndsrörelsen har vuxit under de senaste åren har större och bredare demonstrationer lyst med sin frånvaro. Till exempel har PEGIDA-demonstrationerna i Sverige inte lyckats locka mer än ett handfull personer vid ett fåtal tillfällen.
Från ett ”online-perspektiv” är dock situationen i princip det motsatta. Den högerextrema rörelsen i Sverige har en mycket stark närvaro på Internet, såväl inom alternativmedia som på internetforum och på digitala plattformar som Youtube, Facebook och Twitter; vänstern är i dessa sammanhang svagare.

I en rapport från 2013 av statens medieråd som granskat sju högerextrema sajter når dessa sammantaget 144 000 unika besökare varje dag. Det är dock svårt att reda ut exakt hur mycket trafik dessa sidor har, men i antologin ”Migration i medierna – men det får man väl inte tala om!” har några av sajterna redovisat antal unika besökare de senaste 30 dagarna. Här uppges att Fria tider har 1 419 573 unika besökare per månad, Motgift har 80 770, och Nyheter Idag har 416 214. Samhällsnytt (tidigare Avpixlat) har runt 788 282 unika besökare per månad, producerar nästan 4000 artiklar per år och har över 1 miljon läsarkommentarer varje år1. Motsvarande siffror för samtliga riksdagspartier under 2013 är sammantaget omkring 19 000 unika besökare per dag. Även om dessa siffror bör tas med en nypa salt kan man konstatera att dessa sajter når en stor publik och mycket tyder dessutom på att den högerextrema digitala miljön har ökat ytterligare i storlek och spridning under de senaste åren.

I denna artikel kommer jag att göra nedslag i en specifik högerradikal digital miljö, nämligen Facebookgruppen Stå upp för Sverige, som är Sveriges största politiska Facebookgrupp med i skrivande stund 167 991 medlemmar och omkring 250 nya inlägg och tusentals kommentarer per dag . Gruppen präglas i hög utsträckning av främlingsfientliga diskussioner och har beskrivit som “landets största hatgrupp” av journalister och som en “bisarr hatarsekt” av f.d. inrikes- och justitieminister Morgan Johansson. Dess storlek och politiska inflytande gör att det finns en relevans att studera denna grupp mer i detalj. Jag kommer att ta en närmare titt på vad som händer inuti denna digitala grupp: Vad diskuteras? Vilka frågor lyfts? Vilka grupper pekas ut som ett problem, och kan man urskilja någon kollektiv identitet inom gruppen? Utifrån dessa frågor kommer jag även att diskutera vilken betydelse sociala medier och Internet har för politiska rörelser och politisk aktivism offline. Bör de förstås som en pysventil för känslor och politiska åsikter som man upplever inte kan luftas offentligt — och som därmed ersätter andra typer av politisk mobilisering? Eller bidrar sociala medier snarare till att förstärka åsikter och därmed till att motivera och legitimera aktivister att agera politiskt även utanför den digitala sfären?

Stå upp för Sverige
Stå upp för Sverige startades den 5 februari 2017 som stöd till Peter Springare, en polis som några dagar tidigare uppmärksammats i media för att ha skrivit ett Facebookinlägg där han hävdade att myndigheter har mörklagt att invandrare är överrepresenterade i svensk brottsstatistik. Gruppen växte snabbt till över 100 000 medlemmar redan inom de första tre dagarna. Efter att Peter Springare själv tagit offentligt avstånd från gruppen på grund av rasistiska diskussioner så bytte man flera gånger namn från “Stå upp för Peter Springare” till “Stå upp för Sanningen”, sedan till “Stå upp för sanningen, som är relativ”, därefter ”#jagärsåjävlatrött”, och slutligen till dess nuvarande namn “Stå upp för Sverige”.

Stå upp för Sverige är en bred och relativt heterogen grupp och består av såväl användare som identifierar sig som Sverigedemokrater som mer radikala individer och grupper. Överlag kan gruppen klassificeras som högerpopulistisk och domineras av invandringsfientliga diskussioner. Materialet som presenteras här är en del av ett större forskningsprojekt där vi undersöker sambandet mellan diskussioner i sociala medier och attacker mot flyktingboenden i Sverige. (2)

Att Facebookgruppen är uppdelad i flera mindre grupperingar kan man tydligt se om man gör en nätverksanalys som visar hur individer i gruppen är kopplade till varandra. Figuren nedan illustrerar just ett sådant nätverk och ger ett helikopterperspektiv som visar hur användare inom gruppen är kopplade till varandra genom “likes” (Figur 1). Totalt består nätverket av 46 569 användare och man kan urskilja tre huvudsakliga grupper eller “kluster” inom Facebookgruppen. Detta innebär alltså – något förenklat – att det finns tre grupper av användare som tenderar att gilla varandras inlägg i lite högre utsträckning än inläggen från andra användare i nätverket.

Undersöker vi dessa grupper närmare kan man konstatera att kluster 1 (grön) och 3 (rosa) utgör 45% respektive 41% av användarna i nätverket. Kluster 2 (gul) är betydligt mindre med endast 13% av användarna. Det tredje klustret var mycket aktivt tidigt i gruppens historia och dessa användares inlägg domineras av ord som på olika sätt relaterar till Peter Springare och “sanning”. Då användarna även i hög   utsträckning postar länkar till olika  namninsamlingar antyder detta att gruppen främst består av Peter Springare-fans som mobiliserades tidigt. Samtidigt som Peter Springare själv tog avstånd från gruppen i mars minskade aktiviteten i detta kluster avsevärt. Samtidigt växte aktiviteten i kluster 1. Detta kluster är mycket aktiva och kommenterar och diskuterar i trådarna, men postar själva få originalinlägg. Av den anledningen kan dessa användare klassificeras som följare. En textanalys av samtliga inlägg från användare i detta kluster visar att de i hög utsträckning använder ord som “välkomna”, “god morgon”, “vänner” och “medlemmar“, vilket indikerar att denna grupp av användare överlag verkar vara fokuserad på mer social och grupprelaterad kommunikation. Slutligen har vi kluster 2 som tycks vara något av en radikal politisk kärna i gruppen. Användarna i denna grupp gör många originalinlägg men kommenterar i låg utsträckning, och länkar ofta till mer ideologiska och politiska texter, bloggar och alternativmedia. Detta kluster var aktiva i gruppen redan från början och mycket tyder på att denna grupp utgör ett slags ideologiskt centrum som driver på och i viss mening styr inriktningen i gruppen, även om detta inte är explicit och uttalat i gruppen. Detta centrum blir istället endast synligt genom den typ av helikopterperspektiv som nätverksanalysen möjliggör.

Låt oss nu undersöka vad som diskuteras inom Facebookgruppen överlag: vilka ämnen är det som dominerar i diskussionstrådarna?

För det första kan man konstatera att mycket av aktiviteten inom gruppen kretsar kring länkar till tidningsartiklar och bloggar som på olika sätt relaterar till invandring. Det är ofta vanligt med olika “memes” och bilder som raljerar över invandrare och vad man uppfattar som ”PK-samhället”. Dessa artiklar och de händelser som de relaterar till diskuteras och kritiseras sedan utförligt i gruppen. Trots att det står i gruppens riktlinjer att man inte accepterar rasism och hatkommentarer så är det vanligt med rasistiska och avhumaniserande begrepp som “pack”, “parasiter”, “svin”, “råttor”, “apor” och “drägg”, och i vissa fall även explicita uppmaningar till våld. Man kan även se tydliga ”peakar” i användandet av våldsamt språkbruk, särskilt i samband med händelser som protesterande afghanska ungdomarna vid Medborgarplatsen/Mynttorget i Stockholm som nämndes ovan och liknande händelser. De afghanska ungdomarnas protest väckte starka känslor inom gruppen och antalet våldsamma ord som ”spöa”, ”stryk”, ”puckla på”, ”nackskott” och ”avrätta” ökade dramatiskt under denna period.

Svenskhet och svenska värderingar hotade
När det gäller vad som diskuteras i gruppen så kan man tydligt se främst tre övergripande teman som återkommer om och om igen.
Det första temat kretsar kring svenskhet och att Sverige och svenska värderingar upplevs som hotade på grund av mångkultur. Många av texterna och diskussionerna kretsar således kring “islamifieringen” av Sverige. Det handlar till exempel om att det blir allt vanligare att tillåta slöja på arbetsplatsen; att Sverige en gång i tiden var säkert och tryggt men nu präglas av ökad våld och brottslighet; samt diverse problem som kopplas till invandrare och i synnerhet muslimer. Det kan handla om terrorattacker där islamister är inblandade, en svensk som blev lurad av en invandrare när han sålde sin bil, och journalister som attackerats av förortsungdomar. Detta tema kretsar i hög utsträckning runt länkar till traditionell media, såsom Aftonbladet och SVT.

Omvänd diskriminering
Ett annat centralt tema kretsar kring “omvänd diskriminering”, att etniska svenskar blir förfördelade medan invandrare påstås åtnjuta diverse privilegier och fördelar. Det kan handla om händelser som att kvinnor med slöja inte behöver visa ID på bussen, att flyktingar får gratis tandvård, att Malmö stad skall ha erbjudit gratis lägenheter till invandrare, och att män diskrimineras i Metoo-rörelsen.

Fake news och PK-eliten
Slutligen är ”fake news” och den politiskt korrekta eliten ett stort och centralt tema i gruppen. Här ligger fokus generellt på att kritisera etablerade medier och vad som uppfattas som det politiskt korrekta etablissemanget. Här finner vi en mängd texter som på olika vis påstås “avslöja” PK-eliten, eller som på olika sätt påstås visa hur svensk debatt präglas av en “snäv åsiktskorridor” där kontroversiella åsikter och “sanningen” blir censurerad och mörkläggs av etablerade medier och politiker. Mainstreammedia anklagas för att överdriva antalet attacker mot flyktingboenden, journalister får inte längre använda begrepp som upplevs känsliga och media mörklägger att invandrare är överrepresenterade i statistiken av sexualbrott.

Konstruktionen av en kollektiv identitet
I dessa breda teman som dominerar diskussionerna kan man även urskilja konturerna av en slags kollektiv identitet inom gruppen: en distinktion mellan ett ”Vi” och ”Dom”. Detta framgår särskilt tydligt i hur användarna diskuterar invandrare och flyktingar. Figur 2 visar ord som ofta förekommer tillsammans med ordet invandrare. Här ser vi en stark koppling till ordet “dom”, tillsammans med ord som “problem”, “pengar”, “bidrag”, “kostnad, “stoppa”, “skicka”, “miljarder”, “kriminella”, “hotfulla”, “brott”, “idioter”. Liknande ord förekommer även när det gäller andra grupper som muslimer, afghaner, och feminister, som samtliga diskuteras i mycket negativa ordalag. Feminister kopplas till exempel ihop med “agenda”, “naiva”, “regeringen”, “pk”, “hyckleri”, “patetiska”. Utöver grova generaliseringar om invandrare kan man dock se en vanligt förekommande distinktion mellan “bra” invandrare och “dåliga”, där den föregående kategorin omfattar invandrare som “arbetar flitigt” och är “tacksamma” för sitt medborgarskap. Den “dåliga” invandraren är i korthet kriminella som lever på socialbidrag. Muslimer kategoriseras generellt inom den senare kategorin och en stor andel av gruppens medlemmar ser islam som ett överhängande hot mot demokratin.

En intressant aspekt är att det är svårare att finna en tydlig ”in-grupp” i materialet, ett ”Vi”. Dock förekommer ordet Sverigedemokraterna ofta i diskussionerna och i princip uteslutande i positiva ordalag, vilket vi tydligt kan se i figur 3. Vanliga ord är “Sverige”, “rösta”, “hoppas”, “partiet”, “regera”, “vågmästarroll”, “utstötta”, “gilla”, “lita”.

Liknande tendenser ser man om man jämför alla inlägg som innehåller orden “invandrare” respektive de som innehåller “svenskar”, vilket omfattar totalt 182 558 inlägg. Här kan man återigen se hur invandrare diskuteras i termer av ”illegala”, ”bidrag”, ”kostnad”, ”kriminella”, ”brottslighet”, ”dom/de”, ”stopp”. Svenskar å andra sidan diskuteras generellt tillsammans med ord som: ”folket”, ”pension”, ”oss”, ”stolt”, ”hem”, ”medborgare”, ”flaggan”, ”barn”, ”kvinnor”. Här är det tydligt att svenskar ses som en in-grupp som beskrivs på ett i huvudsak positivt sätt och i kontrast till invandring och invandrare. Men genom en närläsning av inläggen kan man samtidigt skönja en parallell diskurs som markerar en viss distans till andra svenskar. Den relativt höga förekomsten av ord som ”naiva”, ”fega” och ”vakna” indikerar att användarna ser sig som en unik grupp eller “under-grupp” som är nära relaterad, men samtidigt skiljer sig på vissa sätt från andra svenskar. Denna spänning är även synlig i flera av inläggen:

Den sovande befolkningen har inte förstått någonting, sov tills ni vaknar eller dö era amöbor.

Sanning betraktas som rasism. Jag vill dö med känslan att jag gjort allt i min makt att väcka det indoktrinerade svenska folket.

Sammanfattningsvis tycks alltså den kollektiva identiteten i gruppen vara något ambivalent. Gruppen representerar ingen formell organisation eller något parti utan är snarare ett relativt vagt kollektiv som förenas i opposition mot vissa specifika etniska grupper och i en gemensam känsla av att vissa “heliga symboler” som på olika sätt kopplas till svenskhet och svenska traditioner – såsom svenska flaggan, nationalsången, midsommar och jul – upplevs som hotade. Dessa faktorer är relaterade till en underliggande nationalism som således fungerar som ett slags socialt kluster som för samman medlemmarna och håller ihop gruppen.

Låt oss nu ta ett steg tillbaka och fråga oss vilken roll denna typ av sociala medier-grupper spelar för politisk aktivism.

Digitala rum och mot-offentligheter
Det finns naturligtvis flera sätt att teoretisera och förstå vilken roll och betydelse denna typ av digitala grupper spelar för den politiska offentligheten och för politisk aktivism. Några vanliga begrepp som ofta används inom forskningen om sociala rörelser är vad rörelseforskaren Sara Evans kallar “fria sociala rum” (free social spaces) och Nancy Fraser benämner “mot-offentligheter” (counterpublics). Även om dessa begrepp skiljer sig lite åt sinsemellan relaterar båda till en slags parallell diskursiv arena där människor kan träffas för att utveckla och sprida idéer och åsikter som upplevs stå i motsättning till etablerade, dominanta ideologier i samhället. Denna typ av skyddade sociala rum är ofta centrala för politisk mobilisering och åtskilliga historiska exempel som studentklubbar, Folkets hus, lesbiska grupper och svarta kyrkor under medborgarrättsrörelsens USA illustrerar hur dessa sociala utrymmen varit viktiga för sociala rörelser genom att möjliggöra konstruktionen av en gemensam identitet och utvecklandet av strategier, kampanjer och rekryteringen av aktivister.

Mycket tyder på sociala medier-grupper som Stå upp för Sverige kan förstås som en slags digital mot-offentlighet eller nätbaserat fritt socialt rum. På ett liknande sätt som arbetarcafeér utgjorde en mötesplats under Franska revolutionen så erbjuder dessa digitala grupper ett slags skyddat utrymme för diskussioner om vad som uppfattas som kontroversiella idéer och perspektiv. Detta är även tydligt och explicit i diskussionerna inom gruppen då många användare betraktar gruppen som ett utrymme för att “våga säga sanningen” utanför den snäva “åsiktskorridor” som man menar utgör “fulmedia”.

Samtidigt finns det några viktiga skillnader mellan denna typ av digitala mot-offentligheter och deras motsvarighet offline. Ett vanligt begrepp som ofta används om sociala medier är att de kan fungera som en slags ekokammare (echo chamber), vilket relaterar till en slags spiraleffekt där ens egna åsikter och känslor förstärks och bekräftas i interaktion med andra som delar samma åsikter. Detta är visserligen i sig inget nytt; liknande socialpsykologisk gruppdynamik kan man finna även offline. Men en viktig skillnad är att de flesta av de digitala mediaplattformarna som Facebook, Youtube, Twitter och Instagram bygger på algoritmer som kan förstärka denna polarisering ytterligare, något som brukar benämnas som filterbubblor. Dessa algoritmer selekterar, anpassar och personifierar innehållet som vi användare möter baserat på en rad faktorer som till exempel vår sökhistorik— något som riskerar att förstärka polariseringsprocesser eftersom det bidrar till att kontrasterande åsikter mer sällan möts.

Digitala rum och politisk mobilisering
Dessa digitala rum erbjuder emellertid inte bara ett utrymme för att diskutera och bolla kontroversiella idéer och åsikter. Mycket tyder på att de även kan spela en viktig roll för politisk mobilisering. Här kan det dock vara meningsfullt att särskilja mellan kollektiv handling och mer småskaliga former av politiska handlingar.

För det första: som vi har sett kan digitala mot-offentligheter underlätta och möjliggöra olika former av kollektiv politisk mobilisering. De utgör på så vis ett slags förstadium till sociala rörelser genom att möjliggöra konstruktionen av en gemensam identitet inom gruppen, identifiera och konstruera vad som uppfattar som politiska problem, samt peka ut specifika grupper som ut-grupper eller fiender, etc. Detta kan underlätta rekrytering av nya aktivister och locka människor till att delta i kampanjer och manifestationer samt delta i diskussioner om strategier och så vidare.

För det andra: dessa digitala rum kan bidra till mer småskaliga former av handling som till exempelvis politiskt motiverat våld. Denna fråga har förstås blivit allt mer aktuell i samband med den dramatiska ökningen av brandattacker mot flyktingboenden som skedde främst under 2015. Ny forskning inom detta område har visat att det verkar finnas ett direkt orsakssamband mellan diskussioner i sociala medier kring flyktingar och fysiska attacker mot just flyktingar. Det verkar alltså som att diskussionerna i sig kan driva på och leda till fysiska attacker. (3) Detta samband mellan sociala medier och politiskt våld kan sannolikt förklaras dels av faktorer på en högre nivå, det vill säga att diskussioner på sociala medier, på Twitter, Facebook och på Internet forum, tillsammans utgör ett slags bredare diskursivt landskap som kan bidra till att motivera och legitimera politiskt våld. Diskuteras till exempel flyktingar och invandrare på ett uteslutande negativt sätt så konstrueras dessa grupper som ett problem som måste åtgärdas.

Men det finns även förklaringsfaktorer på en lägre nivå som kan lokaliseras i själva interaktionen mellan individer på de digitala plattformarna. I Facebookgrupper som Stå upp för Sverige — men även i många andra forum — kan man ofta se en eskalering av användandet av nedvärderande uttryck och uppmaningar till våld: användarna tycks trigga varandra i “våldspiraler” som ofta blir allt grövre och mer explicita. Forskare som Randall Collins som studerar gruppdynamik har visat att just dessa typer av interaktionsritualer riskerar att eskalera och leda till våld — något som antyder att denna typ av mikro-interaktioner kan vara en viktig faktor som kan förklara sambandet mellan sociala medier och politiskt våld.

Slutna bubblor eller digitala inkörsportar?
Den djupdykning i Facebookgruppen Stå upp för Sverige som jag ägnat mig åt i den här artikeln pekar mot att gruppen tycks svetsas samman genom en underliggande nationalism, som uttrycks genom att vissa symboler som är kopplade till Sverige och svenskhet upplevs som hotade. Dessa digitala sociala rum bör inte förstås som isolerade bubblor; snarare uppfyller de ett flertal viktiga funktioner för högerextrema rörelser, som rekrytering av nya medlemmar, spridning av ideologiska budskap, och utgör en anonym social mötesplats och kommunikationscentral för att planera och samordna aktioner. Utöver detta kan de även bidra genom att på olika vis legitimera och motivera politiskt våld.

Avslutningsvis kan man notera att det i lägre utsträckning än tidigare verkar vara meningsfullt att skilja mellan internt mobiliseringsarbete inom rörelser och deras externa, politiska verksamhet. Tack vare Internet och sociala medier har dessa aspekter som tidigare varit väsensskilda allt mer blivit två sidor av samma mynt. Diskussioner, debatter och de processer som genererar i kollektiv identitet kan nu samtidigt även vara offentliga, publika processer — de sprids till våra vänners och bekantas Facebookflöden, påverkar webbtrafik till alternativa medieplattformar och bloggar, diskuteras i mainstreammedia och kan således bli en del av och påverka den bredare politiska debatten. Detta antyder att digitala grupper som Stå upp för Sverige inte bara bör förstås som en sluten högerextrem bubbla, utan snarare som en portal eller inkörsport där medlemmar samtidigt kan sprida sina åsikter till en bredare publik. På detta vis utgör dessa digitala grupper både ett skyddat socialt utrymme och samtidigt en slags offentlighet som fyller en liknande funktion som gatumanifestationer och demonstrationer. På ett sätt kan man således kanske till och med påstå att dessa digitala sidor och grupper ersätter behovet av politisk mobilisering på gatorna.

Även om fokus här har legat på den högerextrema rörelsen så är dessa frågor högst relevanta även i ett bredare politiskt sammanhang. Inte minst pekar undersökningen mot ett behov av en diskussion inom vänstern om hur man bör förhålla sig till nätaktivismens möjligheter och begränsningar för egen del. <<

1. Bouvin, E., & M. Dragic. (2017) “Människor i grupp gör saker man inte skulle våga göra ensam”. Dagens Nyheter, 26 August 2017. Tillgänglig online: https://www.dn.se/arkiv/stockholm/manniskor-i-grupp-gor-saker-man-inte-skulle-vaga-gora-ensam/

2. Materialet som används omfattar hela Facebookgruppen under ungefär ett års tid — från dess start i februari 2016 fram till mars 2017. Detta omfattar stora mängder data: totalt omkring 86 0000 inlägg, 3 miljoner kommentarer och 11 miljoner ”likes” från 167 000 användare. Vi har fått tillgång till materialet genom att använda så kallade”web crawlers”, en slags automatiserade script som används för att ladda ner stora mängder data från Internetsidor och sociala medier. Det bör nämnas att materialet till viss del kan innefatta troll, fejkade användare och botar, även om dessa dock kontinuerligt rensas bort av gruppadministratörer och av Facebook. Datan är anonymiserad vilket innebär att man inte kan identifiera enskilda individer.

3. För en nypublicerad vetenskaplig studie om detta, se Fanning the Flames of Hate: Social Media and Hate Crime av Karsten Muller och Carlo Schwarz. Vi har även sett liknande mönster i vår egen data från Twitter och internetforumet Flashback, där antalet inlägg och tweets om flyktingar samvarierar med antalet misstänkta attacker mot flyktingboenden. Här bör man dock påpeka att det är svårt att avgöra i vilken utsträckning diskussioner i social media sker före eller efter de misstänkta brandattackerna.

Artikelförfattare: Anton Törnberg är forskare vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborg universitet och deltar i forskningsprojektet ”Sociala medier som diskursiv möjlighetsstruktur för attacker mot flyktingboenden”.

Lästips och referenser

Collins, Randall (2004) Interaction Ritual Chains. Princeton: Princeton University Press

Evans, S.M. (1979) Personal politics: The roots of women’s liberation in the civil rights movement and the new left. New York: Vintage Books.

Fraser, N. (1992) “Rethinking the public sphere: A contribution to the critique of actually existing democracy”, 109–142 in C. J. Calhoun (Ed.), Habermas and the public sphere. Cambridge, MA: MIT Press.

Müller, Karsten and Schwarz, Carlo (2018), Fanning the Flames of Hate: Social Media and Hate Crime. Finns att ladda ner: http://dx.doi.org/10.2139/ssrn.3082972

Statens medieråd (2013). Våldsbejakande och antidemokratiska budskap på internet. Rapporten finns att ladda ner: https://statensmedierad.se/download/18.6cd9b89d14fefd0c4f5cc161/1443612657235/Valdsbejakande-och-antidemokratiska-budskap-pa-internet.pdf

Truedson, L. (2016). Migrationen i medierna–men det får en väl inte prata om. Institutet för mediestudier, Stockholm. Finns att ladda ner: http://mediestudier.se/wp-content/uploads/2016/05/Migrationen-i-medierna.pdf

Törnberg, A. & Wahlström, M (2018). Unveiling the radical right online. Exploring framing and identity in an online anti-immigrant discussion group. Sociologisk forskning, 55 (2-3). Finns att ladda ner: http://du.diva-portal.org/smash/get/diva2:1230181/FULLTEXT01.pdf’