Varthän klassamhället?

Intervju med Göran Therborn som leder arbetet med en uppdaterad klassanalys av det svenska samhället.

Vad har du idag – innan projektet ”Klass i Sverige” tar fram en uppdaterad klassanalys – för allmän bild av hur den svenska klasstrukturen förändrats sedan du 1980 kom ut med boken ”Klasstrukturen i Sverige”?

Sverige har blivit mycket mer genomsyrat kapitalistiskt och förborgerligat.

Innebär den ökande ojämlikheten de senaste decennierna att Sverige blivit mer kapitalistiskt? Hur har utvecklingen påverkat möjligheterna till vänsterpolitik?

Den förra klassboken kom ut när ojämlikheten i Sverige var som lägst i modern tid. Ojämlikheten har sedan drivits fram av den postindustriella kapitalismen, med avregleringarna av börsen, bankerna och kapitalmarknaden i mitten på 80-talet, och som skapade den spruckna finansbubblan och massarbetslösheten på 90-talet. De nya förmånerna för en exkluderande medelklass – privatiseringen av skola och vård, avskaffande av förmögenhets-, arvs- och fastighetsskatter, ränteavdrag för redan billiga bostadslån – har beskurit utrymmet för en progressiv politik. 

Många beskriver de senaste 40 årens politiska och ekonomiska utveckling med hjälp av begreppet nyliberalism. Är detta ett rimligt begrepp för vänstern och vad skulle du i sådana fall lägga i det? 

Nyliberalism är en ideologi, aggressivt antisocial, som tidigt vann insteg i den svenska socialdemokratin – ”Kanslihushögern” – , men det är viktigt att dra fram de underliggande drivkrafterna – avindustrialiseringen – och utindustrialiseringen till låglöneländer – , finansialiseringen och globaliseringen, med deras effekter på klasstruktur och arbetarrörelse.

Arbetslivet och samhället förefaller att gå allt mer mot automatisering, digitalisering och robotisering – en utveckling som enligt vissa kan leda till allt större klyftor, enligt andra till ökade möjligheter till förkortad arbetstid. Hur ser du på denna utveckling och dess konsekvenser för samhället och vänstern?

Marxismen har ju alltid haft en principiellt positiv syn på teknisk utveckling, produkivkrafternas utveckling, som grundval för ett mindre slitsamt och mer jämlikt samhälle. Det grundperspektivet bör vi hålla fast vid, för att kunna styra utvecklingen i socialistisk och ekologisk riktning.

Mellanskiktet, medelklassen, har enligt dig fortsatt växa under de senaste årtiondena. Om denna klass har en allt större relevans, hur ser du på dess position idag? Vad innebär medelklassen för en klassanalys (i Sverige/globalt) och hur ska vänstern förhålla sig till arbetarklassen och medelklassen i ett politiskt projekt?
1900-talet var arbetarklassens århundrade. 2000-talet kan bli medelklassens, men vad det kan innebära är en helt öppen fråga. ”Medelklassen” eller mellanskikten är ingen klass i samma mening som arbetare, bönder och borgare. Det finns ingen ”medelklassrörelse”, inget samhälleligt medelklassprojekt. För vänstern är det nödvändigt att engagera en så stor andel av mellanskikten som möjligt för en solidarisk jämlikhetspolitik tillsammans med världens folkliga klasser.

Du har beskrivit medelklassen som en tunn, konsumtionsbaserad grupp utan något eget socialt projekt eller egen utvecklingshorisont, en position för de som varken är rika eller fattiga, som samtidigt spås få ett ökat inflytande av dig. Hur ser du på denna klasspositions framtid och hur kommer samhället att påverkas av denna fortsatta maktförskjutning. Hur påverkar det klasstrukturen?

Centralt i 2000-talets klasspolitik blir striden om mellanskiktens orientering, åt fåtalet (”eliten”) mot folket, eller med folket mot överheten. Hur stor del kommer att gå åt det ena eller andra hållet?

Frågan om vänsterpopulism har aktualiserats, bland annat av dig, mot bakgrund av växande klyftor och ojämlikhet, samt de klassiska progressiva krafternas försvagning. Hur rimmar tanken på ett vänsterpopulistiskt projekt med behovet av att övertyga, åtminstone en del, av medelklassen utifrån den beskrivning av den som du gjort ovan? Är detta något som går att göra genom eller med hjälp av de befintliga reformistiska partierna?

”Populism” innebär ju en strävan att skapa en folklig allians mot överheten, en allians där radikal medelklass också hör hemma. Kampanjer som Bernie Sanders’ i USA, Jeremy Corbyns in England, Jean-Luc Mélenchons i Frankrike, Podemos’ i Spanien och ”Fem stjärnerörelsen” i Italien har alla lyckats tala både till radikal medelklass, arg arbetarklass och arbetslösa. Exemplen visar också att stora vänsterpopulistiska kampanjer kan drivas både inom och utanför etablerade partier.

Innebär vänsterpopulism att arbetarklassens strategiska position i den politiska kampen överges och ersätts av folket som viktigaste utgångspunkt?

Nej, klass, klassrelationer och klasskonflikter förblir centrala i alla förändringar av kapitalistiska samhällen. Men storleksförhållandena mellan klasserna i en folklig allians mot kapitalet har förskjutits sedan industrikapitalismen, industristädernas och bruksorternas storhetstid.

Teoretiker som Wolfgang Streek och Immanuel Wallerstein ser framför sig kapitalismens kollaps inom en relativt snar framtid (20-30 år). Andra betonar det kapitalistiska systemets förmåga till anpassning och överlevnad. Hur ställer du dig i den frågan?

Tyvärr har jag inte kunnat upptäcka några övertygande tecken på att kapitalismen kommer försvinna i en nära framtid, varken i verkligheten eller i Streecks och Wallersteins texter. Hoppas kan man ju, men det gäller att inte förlora hoppet om framtiden längre bort för eventuellt orealiserade drömmar om den nära.

Göran Therborn (född 1941) är svensk marxistisk sociolog. Sin politiska verksamhet och sina akademiska studier inledde han i universitetsstaden Lund. Med boken En ny vänster (1966), där Therborn var redaktör, gjorde han sig ett namn i den svenska vänstern. Senare skulle han fjärma sig något från de idéer som dominerade ”nyvänstern”, bl a under inflytande från franske filosofen Louis Althusser: Han blev en slags ny-leninist. År 1974 disputerade Therborn vid Lunds universitet och inledde en akademisk karriär, bland annat som professor i statskunskap i Nederländerna och sedan 2006 professor i sociologi vid Universitetet i Cambridge, där han verkade tills han pensionerades. Therborn debuterade tidigt (1963) som skribent i tidskriften Zenit, fast det är den brittiska tidskriften New Left Review som blev hans huvudorgan. Den första artikeln signerad Göran Therborn publicerades där redan 1965 och sedan dess har han bidragit med en stor mängd artiklar.

Han är författare till ett stort antal böcker, de flesta av dessa på engelska, men många har även översatts och utgivits på svenska, den senaste Ojämlikhet dödar (2016).

Han är nu aktuell med ett projekt som ska resultera i en uppdaterad klassanalys av Sverige. Den senaste motsvarande studien gjordes av honom själv 1980. Undersökningen genomförs i samarbete med det fackliga idéinstitutet Katalys. Resultatet ska presenteras under 2018 där målet är att kartlägga vilka klasser som finns och är relevanta samt var de viktigaste konfliktlinjerna går i Sverige idag. Förutom en ny uppdaterad klassteori och en statistisk undersökning kommer också en rad samhällsvetare och forskare bjudas in för att bidra med studier av kapitalkoncentrationen i näringslivet, mediemakten, den nya medelklassen, prekariatet, könsojämlikheten och det nya arbetslivet och andra teorier och perspektiv som kan utvidga och förnya förståelsen av klass.