Nyliberal utbildningspolitik i Trumps Amerika

Vad kan Trumpadministrationens makttillträde betyda för det amerikanska skolväsendet? Mattias Börjesson skärskådar ett område som hamnat i medial skugga.

Valet av Donald Trump till amerikansk president har enligt många borgerliga bedömare inneburit ett brott med några av den nyliberala ortodoxins grundsatser, som internationell frihandel och utlokalisering av produktion till låglöneländer. Efter Trumps första tre månader som president finns det inte mycket som tyder på att han kommer fullfölja den protektionistiska ekonomiska politik som utlovades under valkampanjen. Men oavsett om Trumps politik skulle leda till ett brott med frihandelspolitiken, råder ingen tvekan om att hans politik innebär en fullföljning av den nyliberala linjen när det handlar om skattesänkningar för de rika och privatisering av det offentliga skolväsendet. Gällande utbildningspolitiken har det aldrig ens på ett retoriskt plan funnits några tvivel om Trumps ambitioner. Såväl under valkampanjen som under sina första månader som president har Trump drivit en tydligt nyliberal linje med förslag om införande av ökad individuell frihet vid val av skola och offentlig finansiering av privata skolor (skolpengsystem). Trumps val av Betsy DeVos, anhängare och propagandist för privata skolval och vinstdrivande skolor, som utbildningsminister ger en klar signal om politikens inriktning. Från svensk utgångspunkt kanske dessa förslag inte framstår som särskilt radikala. Det handlar ju om mer eller mindre samma reformer som genomfördes i det svenska skolsystemet för över tjugo år sedan från slutet av 1980-talet och fram till mitten av 1990-talet. Men i en amerikanske kontext utgör faktiskt Trumps utbildningspolitik en kursomläggning i jämförelse med föregående presidentadministrationer. Medan Sverige har varit ett nyliberalt föregångsland i utbildningspolitiken är skolan i USA, med vissa regionala undantag, fortfarande huvudsakligen en offentlig angelägenhet. Reformer i enskilda delstater och städer, som införandet av skolpengsystem och Charter schools, förändrar inte bilden av ett land där nyliberala reformförslag har haft svårt att vinna nationellt stöd för en mer grundläggande förändring av det amerikanska skolsystemet som helhet.

Motkrafter

Det starka motståndet mot en privatisering av skolan i USA illustreras av att Betsy DeVos godkändes av Senaten med minsta möjliga marginal. För första gången i USA:s historia krävdes vicepresidentens utslagsröst för att en nominerad person skulle kunna ta sin plats i regeringen. I USA har lärarfacken varit en av de starkaste motståndarna mot en privatisering av skolan. Följaktligen har den politiska högern sedan 1990-talet demoniserat lärarkåren som överbetald, inkompetent och vänstervriden; och den offentliga skolan har beskrivits som i ett tillstånd av förfall. Trots att forskning åter-kommande har visat att lärare snarare är under-betalda i USA och att i princip samtliga gruppers utbildningsresultat förbättrats kontinuerligt sedan 1960-talet och framåt, upprepas mantrat om en skola i kris. Självfallet präglas den amerikanska skolan i likhet med den svenska av en mängd problem. Dessa problem härrör huvudsakligen från den ojämlikhet som är en integrerad del av alla kapitalistiska samhällen. Högern vinner folkligt stöd för en konservativ utbildningspolitik genom att lyfta problem som folk upplever i skolan, exempelvis ordningsproblem eller en bristande utbildning. Frikopplade från sitt samhälleliga sammanhang kan problemen i skolan ge underlag för folkligt stöd för konservativ eller nyliberal utbildningspolitik, som erbjuder imaginära lösningar på dessa problem. Ironiskt nog banar en sådan beskrivning om en skola i kris väg för reformer som i realiteten förvärrar skolans problem.

Framtidsvy?

Intressant i sammanhanget är att föreställningen om ”krisen i skolan” även kännetecknade den svenska utbildningspolitiska debatten under 1980-talet; en period som i jämförelse med skolkrisen under 2010-talet framstår som mycket framgångsrik med ett stort mått av likvärdighet likvärdighet och höga utbildningsresultat. Det är snarare 1980- och 1990-talets utbildningspolitiska reformer: införande av marknadsstyrning som har lett till en verklig kris i den svenska skolan av minskad likvärdighet och fallande utbildningsresultat. En förändring av skolan i USA motsvarande den i Sverige, det vill säga införande av marknadsstyrning av skolan genom privata skolval och offentlig finansiering av privata skolor, kommer med största sannolikhet få samma negativa konsekvenser för den amerikanska skolan i form av ökad ojämlikhet och försämrade utbildningsresultat, som vi redan har observerat i Sverige. Eftersom ojämlikheten gällande inkomst och livschanser är långt mycket större i USA än i Sverige, kommer en sådan ökad ojämlikhet i det amerikanska skolsystemet bidra till att förvärra en redan skenande ökning av den i USA. De som skulle drabbas hårdast av en sådan utveckling är de grupper som redan har åderlåtits av 40 års nyliberalism, arbetarklassen i vid mening men framförallt den afroamerikanska underklass som redan på grund av rassegregationen får utbildning i undermåliga skolor. Det återstår att se i vilken utsträckning Trump och den amerikanska högern lyckas med sina ambitioner på utbildningspolitikens område. Det republikanska partiets kontroll av presidentposten, kongressen, samt en majoritet av guvernörsposter och delstatsparlament, skapar onekligen stora möjligheter för en radikal nyliberal omstrukturering av det amerikanska skolsystemet. Men det finns dock också starka motståndare till en sådan utveckling i det amerikanska samhället, politiskt medvetna lärarfack, en lång progressiv liberal tradition med den offentliga skolan som ideal samt ett stöd för den ”egna” offentliga skolan i lokalsamhället. Utfallet av de närmaste årens skolpolitiska strider i USA kommer att ha avgörande betydelse för om landet likt Chile (där utdraget motstånd från studenter och lärarfack lyckades stoppa samma typ av reformer) vänder sig bort från visionen om ett privatiserat skolsystem eller om man i likhet med Sverige anammar en sådan skola. <<

Mattias Börjesson är lektor i pedagogik med inriktning mot utbildningspolitik