Moody skriver mot makten

Ett begrepp som fått gehör även i radikala kretsar är ”prekariatet”, av författare som Guy Standing utnämnt till en ny samhällsklass, skild från arbetarklassen med osäkra, om ens några, anställningsförhållanden. Och visst har det skett stora förändringar i de industrialiserade länderna när det gäller arbetsvillkor och anställningsformer under de senaste fyrtio åren. Men osäkra förhållanden är inget nytt utan har snarare varit regel i arbetarklassen. Det är istället perioden av stabilitet några decennier efter andra världskriget som utgjorde undantaget, en parentes av relativ trygghet där arbetare kunde räkna med långa anställningar och fungerande sociala skyddsnät. Den byggde på obruten tillväxt och en välfärdsstat som i sig var resultatet av kompromisser baserade på styrkeförhållanden som den uppåtstigande arbetarrörelsen kämpat sig till under årtiondena innan.

Att världen är stadd i ständig förändring betyder inte att alla nya trender är djupgående skiften som kastar omkull rådande förhållanden, tvärtom handlar det ofta om att gamla strukturer ömsar skinn och lever vidare i nya former. Många yviga framtidsprofetior hänger även samman med en önskan om att sätta in förändringar i en verklighetsbeskrivning som bekräftar förhärskande ideologier och intressen. Särskilt då föreställningen om framtiden som naturfenomen, som något som kommer av sig självt och som vi måste anpassa oss till.

Att då ta del av de beskrivningar och analyser som Kim Moody gör i denna intervju är att skölja ner framtidsanalytikernas fadda luftpastejer med friskt vatten. Ett utmärkt exempel på behovet att göra konkreta och noggranna undersökningar av ekonomi och samhälle för att förstå vad som sker – och kunna utveckla en strategi för att påverka det. För framtiden ”kommer” inte av att klockan tickar, den skapas av människor i samspel med varandra och naturen och för oss som vill ha ett ord med i laget när detta sker är det viktigt att förstå vår samtid, inte minst att kunna skilja på strukturella förändringar och tillfälliga vindkast.

I intervjun visar Moody hur arbetsmarknaden i USA förändrats – och hur den inte har förändrats. Han begraver några av de populära myterna om ”den nya ekonomin” och visar att det mer än något skifte i kapitalismen handlar om att maktförhållanden skiftat och arbetarklassen pressats tillbaka. Snarare än att ersätta arbetarklassen har det handlat om hur den företagsstyrda globaliseringen flyttat en del av produktionen till låglöneländer, samtidigt som just-in-time ekonomin återskapat nya möjliga styrkepunkter för den hårt pressade arbetarklassen i USA. En analys och ett förhållningssätt som är raka motsatsen till dem som predikar anpassning till kapitalets diktat.

Så har Kim Moody heller aldrig skrivit för makten utan alltid haft som drivkraft att bidra till arbetarklassens självorganisering, oavsett om det varit som medgrundare av den unika gräsrotsfackliga tidskriften Labor Notes eller, som idag, från en akademisk position.

I Sverige har den permanenta arbetslöshet som råder sedan 90-talskrisen kombinerat med tillväxten av bemanningsföretag och osäkra jobb förändrat mycket av villkoren på arbetsmarknaden. Och liksom i USA har de flesta fackliga organisationer inte velat eller förmått ta strid mot utvecklingen utan fortsätter anpassningen till den dagordning som dikterats av ”konkurrenskraften”. Även vi skulle behöva den typ av konkreta och noggranna analyser som Moody gjort av ekonomi och arbetsmarknad. Hur och i vilken grad har förändringar i produktion och transporter omstöpt arbetarklassen? Hur har globaliseringen – exempelvis EU:s utvidgning – påverkat de traditionella arbetsplatserna och vad är i grunden oförändrat? Var växer nya möjliga kollektiv fram och hur ser förutsättningarna ut för att de ska kunna organisera sig? Och så vidare.

Mycket finns säkert redan skrivet men inte sammanställt och analyserat och särskilt intemed Moodys utgångspunkt: hur arbetarklassen ska kunna svara på detta och vrida utvecklingen åt sitt håll? Att bidra med sådana analyser, inte för slutna universitetsseminarier utan riktade till oss som behöver ha kunskaperna i vardagen, borde vara en utmaning för akademiker och andra som har möjlighet att använda sin tid till sådana undersökningar.

Lars Henriksson