Ungern 1956 – sextio år sedan det antistalinistiska upproret

De flesta uppror i historien har slagits ner. Så också upproret i Budapest 1956. Samtidigt förebådade Ungernupproret stalinismens och Sovjetimperiets fall 35 år senare. Lagom till 60-årsminnet av revolten publicerar nu Bokförläggarna Röda Rummet en nyutgåva av Sture Källbergs klassiska reportagebok Uppror – Budapest 1956.

Författaren Sture Källberg, som då var 28 år, befann sig i Budapest som representant för det svenska kommunistpartiets ungdomsförbund när upproret bröt ut och drogs med i de dramatiska händelserna. Hans skildring är unik på flera sätt. Dels eftersom det är en förstahandskälla där han beskriver utvecklingen utifrån sina egna upplevelser på plats: Massdemonstrationerna framför parlamentet den 23 oktober; hur Stalinstatyn störtades, bildandet av arbetarråden och studenternas revolutionskommitté som ledde gatustriderna mot säkerhetspolisen AVH:s styrkor samt slutligen hur upproret krossades av nyanlända sovjetiska stridsvagnar.

Men Sture Källbergs bok är också viktig genom att den ger en annorlunda bild än den annars förenklade borgerliga historieskrivning som råder i väst, där upproret kort och gott beskrivs som det ungerska folkets kamp mot kommunismen. För, som Källberg visar, var det i själva verket vänsterradikala studenter och klassmedvetna arbetare som gick i täten för upproret; och de kämpade inte mot socialismen, men för en mer demokratisk socialism och ett självständigt Ungern som inte skulle styras från Moskva.

Källberg slår också hål på en annan myt, nämligen den sovjetiska propagandans framställning av Ungernupproret som ett fascistiskt kuppförsök. De sovjetiska soldater som var stationerade i Budapest förstod att det påståendet inte stämde och vägrade därför att beskjuta de ungerska arbetarna och studenterna. Moskva tvingades skicka nya trupper för att krossa upproret.

Formell ledare för Ungernrevolten blev reformkommunisten Imre Nagy, som hade stort folkligt stöd, men samtidigt inte vågade gå lika långt som de revolutionära arbetarråden och studentkommittéerna ville. Han motarbetades också inom kommunistpartiet av gamla stalinister som Ernö Gerö.

I följande utdrag ur boken får vi följa med Sture Källberg och hans brittiske kamrat Charlie när de besöker de revolutionära studenternas högkvarter på universitetet i Budapest, för att diskutera politik med dem och intervjua revolutionärerna om vad de kämpar för.

Per Leander

Journalist och historiker, som har skrivit förordet till nyutgåvan.

Ur kapitlet ”Studenternas revolutionskommitté” i Sture Källbergs bok Uppror – Budapest 1956.

Mot kvällen den 29 oktober lyckades Charlie och jag få en intervju med en representant för Studenternas revolutionskommitté. Vi eskorterades till kommitténs högkvarter i juridiska fakulteten av två studenter med k-pistar och nationalgardets röd-vit-gröna bindel runt armén.

I aulan – samma aula där studentorganisationen MEFESZ bildats för jämt en vecka sedan – stod en reslig ung man med en isärtagen k-pist framför sig på ett bord. Han instruerade en grupp studentskor i hur man hanterar automatvapen.

Innanför dörren hängde ett stort porträtt av Lenin. Atmosfären gav intryck av ett modernt Smolny – eller Barcelona 1936. Allihop hade basker och regnrock. Under Lenins skarpa nuna stod en trave ammunitionslådor och de passade bra där, det var ovanligt mycket dynamit i den mannen.

– Kalla mig Istvan, sade revolutionskommitténs representant. Han talade god engelska.

I en lärosal bredvid hade Studenternas revolutionskommitté möte med delegater från de Intellektuellas revolutionskommitté, som representerade journalister, författare, konstnärer och liknande grupper från Petöfiklubben. Dessutom deltog ett antal delegater från nyvalda arbetarråd i Budapests större industrier. Dessa tre huvudorganisationer höll just på att nominera gemensamma representanter till Imre Nagys nya regering.

Jag frågade vem som var ordförande i Studenternas revolutionskommitté. Istvan svarade att psykologiprofessorn Ferencs Merey var ordförande. Han är kommunist, tillade han.

– Är många i revolutionskommittén kommunister?

– Flertalet är kommunister. Många av oss är förstås uteslutna ur partiet, därför att vi opponerade oss mot den politik som Rakosi och Gerö stod för.

– Hör du till de uteslutna?

– Jag tillhörde kommunistiska ungdomsförbundet men uteslöts för knappt ett år sedan. Jag rehabiliterades i början av oktober! Hans röst var sarkastisk.

– Varför blev du utesluten?

– Det skedde efter en politisk diskussion jag deltog i. Jag protesterade mot beskrivningen av socialdemokratin som en mildare form för fascism. Jag vägrade ändra uppfattning och så åkte jag ut. Motiveringen var att jag hade antimarxistiska åsikter.

Vi bad honom redogöra för revolutionskommitténs målsättning.

– Vår avsikt är inte att ändra det nuvarande samhällets grund, förklarade han, det vi kämpar för är en socialism med öppen och fri debatt och med en regering och en partiledning som arbetar med demokratiska metoder. Vi vill kort sagt skapa ett verkligt oberoende, demokratiskt Ungern som bygger på socialism.

– Innebär det att ett nytt parti måste bildas?

– Nej, absolut inte. Vi står kvar vid vårt första krav, att en extra MDP-kongress omedelbart skall sammankallas och att nyval skall genomföras på samtliga förtroendeposter inom partiet, inklusive den högsta ledningen. Vi kräver en öppen diskussion av tidigare misstag, både de teoretiska och de som begåtts i den praktiska utövningen. Vi måste åstadkomma ett nytt program på nationell grund, det är alla i revolutionskommittén och alla som stöder den överens om.

– Ja naturligtvis, svarade han på min fråga om väpnad kamp hade kunnat undvikas. Om Gerö tagit upp våra krav i sitt radiotal i tisdags kväll hade vi kunnat förhandla. Och om Nagy i sitt tal tidigt onsdag morgon utlovat ny regering och en ny politisk linje, eller åtminstone omprövning av den gamla, hade allt antagligen varit lugnt igen redan efter några timmar.

Istället meddelade radion att militärlagarna gällde med omedelbar verkan. Folk skulle få den uppfattningen att dekretet om undantagstillstånd signerats av Imre Nagy. Nu efteråt har vi fått bekräftelse på, att Nagy hölls isolerad av säkerhetspolisen i centralkommitténs byggnad och inte hade någon möjlighet att börja utöva sina funktioner förrän onsdag förmiddag. Men det visste vi inte då.

Vi vet också att de första sovjettanksen anlände till Budapest redan klockan 2 på onsdagsmorgonen den 24 oktober, dvs. vid samma tidpunkt som radion meddelade att Nagy blivit premiärminister. Det var följaktligen inte han utan Hegedüs som kallade in ryska trupper.

Bakom alltihop stod Gerö, som hade stort intresse av att svärta ner Nagy i folkets ögon och vinna tid att stärka sin egen vacklande position. Gerö är den huvudansvarige, det var han som gav säkerhetspolisen AVH order om att skjuta obeväpnade demonstranter. Nagys möjligheter att få slut på blodsutgjutelsen onsdag förmiddag var naturligtvis minimala, han ställdes inför fullbordat faktum med sovjetiska tanks i varje gathörn.

– Är det definitivt klarlagt att det var AVH som började eldgivningen vid radiohuset?

– Man kan med mycket stor sannolikhet svara ja, men det är naturligtvis omöjligt att skaffa hundraprocentigt säkra bevis. Vi vet att våra demonstranter var obeväpnade och vi vidtog alla tänkbara steg för att undvika provokationer. När sedan säkerhetspolisen öppnade eld överallt återstod inget annat för oss att göra än att skaffa vapen och besvara elden.

Väldiga folkmassor var i rörelse, fortsatte han. Det är möjligt att det bland dem fanns beväpnade personer som grep tillfället att provocera AVH. Men allt talar för att det var AVH som började.

När skottväxlingen kommit igång förändrades situationen. Då började målmedvetna fascistiska grupper operera i centrum, det vet vi. En mycket farlig situation hade kunnat uppstå på onsdagsmorgonen, eftersom vi inte hunnit formera oss till någon egentlig maktfaktor då och armén och ordningspolisen till största delen ställde sig neutrala, passiva. En blodig kamp mellan oss och dessa grupper hade kanske inte kunnat undgås. Det är en bedömningsfråga. Men någon långvarig kamp hade det inte kunnat bli, de var inte så många. Det hade under alla omständigheter inte blivit ett sådant blodbad som inkallandet av sovjettrupperna åstadkom.

– När förvandlades MEFESZ till Studenternas revolutionskommitté, frågade Charlie.

– Revolutionskommittén bildades egentligen i tisdags kväll (23.10) efter massdemonstrationen utanför parlamentet. Kommittén som organiserat eftermiddagens möten och demonstrationer hade samlats för att diskutera vad nästa steg skulle bli, när det kom meddelande om att AVH öppnat eld mot demonstranterna vid radiohuset. Vi beslutade då att konstituera oss som permanent kommitté för att leda kampen och i torsdags ändrade vi namnet till Studenternas revolutionskommitté.

– Hur och när började förhandlingarna med Nagy?

– I torsdags sände revolutionskommittéernas och arbetarrådens samarbetskommitté en förhandlingsdelegation till honom som presenterade kraven i vårt 16-punktsprogram plus två nya punkter om att sovjettrupperna omedelbart skulle lämna Budapest och att säkerhetspolisen omedelbart skulle upplösas. Han accepterade inte alla våra krav, men tillräckligt många för att förhandlingarna skulle kunna fortsätta. Sedan dess har vi gemensamt arbetat för en fredlig lösning och i går fattades beslut om att bilda ett nationalgarde och blåsa eld upphör. I dag har vi enrollerat en massa nya studenter i nationalgardet och beväpnat dem med de vapen vi fått från polisens arsenaler.

Jag frågade honom varför skjutandet fortsatte i en del stadsdelar trots överenskommelsen om eld upphör?

– Det finns beväpnade grupper som vägrar enrollera sig i nationalgardet, främst i Budapests 6:e, 9:e och 13:e distrikt, svarade han. Vi är inte ansvariga för dem och kan inte göra något åt dem just nu. När sovjettrupperna lämnat staden kommer ordningen att återställas.

– Är du absolut övertygad om det?

Han slog ut med armarna i en gest som kunde tolkas som ett frågetecken. Vi tackade honom för att han spillt så mycket tid på oss och eskorterades ut.

Det kan tilläggas att Budapests revolutionära studenter ett par dagar senare förlorat all kontroll över utvecklingen och efter ytterligare ett par dagar var Studenternas revolutionskommitté helt enkelt glömd.

I en revolutionär situation, när allting är på glid, kan avgörande förändringar inträffa på ett par timmar. De som går till offensiv övertar initiativet. I Budapest gick olika högergrupper till offensiv sedan studenterna slagit in på en defensiv linje, enrollerat sig i nationalgardet och mer eller mindre förvandlats till ordningens upprätthållare. Deras ledning tvekade att styra rakt ut i händelsernas malström och spolades in i bakvatten.

Efter intervjun gick vi hemåt genom en smal gata. En ungersk tank sköt av någon anledning en granat åt vårt håll och smällen fick mig att klättra upp på en vägg som en fluga.

– Ingen idé att hoppa så där när man hör ljudet, då är det redan för sent, konstaterade Charlie torrt.

Han hade varit soldat i andra världskriget och visste vad han talade om. Sedan blev han japansk krigsfånge och slavarbetade 3 1/2 år på den beryktade dödsjärnvägen i Burma (bron över floden Kwai m.m.). <<