Nytt nummer ute nu!

Kära läsare

Historien håller på och vänder blad. Vi gör detta Röda rummet-nummer i den tid då det kanske bara är timmar eller dagar innan naturen omkring oss vårexploderar, men redan för några månader sedan slog något mycket stort ut. Med början i Tunisien i januari beskådar vi just nu en våg av folklig kamp i arabvärlden som omdanar världen.

Det ord som tidigare varit antingen marginaliserat eller tömt på sitt innehåll fick nu både verklig innebörd och rekordfeta typsnitt på de flesta dagstidningars mittuppslag: revolution.

Vi såg unga kvinnor som tillsammans med män – i hundratusentals – förflyttade Tahrirtorget i Kairo till världspolitikens centrum. Möjligheten för ett folk att kasta en tyrann över ända med egen kraft födde något… ja, vad egentligen? I detta nummer försöker vi, med hjälp av Andreas Malms artikel, fånga detta något, denna historiska ommöblering. Vi skriver historia – och då på det sätt som vi tror att historia måste skrivas för att vara verksam; i djup och nära kontakt med de folkmassor som förändrar dess gång.

Även resten av numret präglas till stor del av detta: rörelser, klass och kamp. Vilka är förutsättningarna för en folklig rörelse även här i vårt än så länge tysta konungarike? Maria Sundvall letar trådar som kan bryta vanmakten och Erik Helgeson nystar i andra ändar för att utvärdera den lilla men så viktiga fackliga aktivitet han själv är en del av.

Att verkligheten med kraft ständigt visar att vi, både här och internationellt, lever våra dagar i ett samhälle som består av klasser med skilda materiella intressen ger inte automatiskt avtryck i teoribildningen. Kajsa Ekis Ekman utmanar i sin artikel ett aktuellt försök att anpassa klassanalysen efter yta i stället för djup. Vad kan vi sätta emot? Vi hoppas i den frågan på en både spännande och viktig diskussion framöver där våra spalter står öppna.

Historien vänder blad. Och inget går enkelriktat – tvärtom är det både framgångar och bakslag som driver händelseförloppet. Under de senaste veckorna har Tahrirtorgets folkliga massglädje till en del förbytts i vanställda grimascher till följd av Gadaffis terrorkrig mot den revolterande befolkningen i Libyen. Vid denna tidnings pressläggning sitter tyrannen ännu kvar. När ni läser detta förhoppningsvis inte.

Och den 11 mars skakade världen till inför ännu en katastrof. När härdsmältorna successivt förvärrades i kärnkraftsreaktorerna i Fukushima vände historien ytterligare ett blad; eller åtminstone började vända. Hur de nya kapitlen ser ut är till en inte obetydlig del upp till oss själva att bestämma.

Röda rummet vill dra sitt strå till den stacken. För vår egen del har vi tagit ett litet men kvalitativt språng för att överbrygga det generationsglapp som blivit allt mer påtagligt i redaktionsgruppen. Från och med detta nummer hälsar vi Johanna Lagerberg och Johannes Jensen varmt välkomna som förstärkning.

Vi hörs. Tills nästa gång ska vi göra vad vi kan för att bidra till ommöbleringen.

/Redaktionen