Breda band och långa vågor Nasdaqbörsens upp- och nedgångar har varit ett återkommande tema i nyheterna den senaste tiden. IT-sektorns affärslejon verkar sitta på nyckeln till världens framtid. Men påverkar de egentligen ekonomins grundvalar eller åstdakommer de bara krusningar på ytan? Den socialistiske ekonomen Andy Kilmister har använt teorin om kapitalismens långa vågor för att undersöka saken Finns det en "ny" ekonomi eller är det bara det gamla systemet i ny form? Ända sedan kapitalismens uppkomst har den styrande klassen drömt om att kunna göra sig av med ekonomins upp- och nedgångar. I slutet av 1960-talet debatterade ekonomer på allvar om huruvida konjunkturerna var ett passerat stadium. De senaste två åren har inneburit att liknande tankar återigen har dykt upp i USA och sedan spridit sig till bland annat Storbrittanien. Det här året har inletts med en massiv mediahysteri kring begreppet "den nya ekonomin". Tidningar fylls med artiklar om detta fenomen och alla de nyblivna unga internetmiljonärerna. De europeiska aktiebörserna har följt den amerikanska de senaste två åren och uppgången har huvudsakligen skett inom IT-området. Är det frågan om ett övergående vanvett eller är det ett tecken på någon viktig förändring som ägt rum i den globala kapitalismen? Den mest noggranna undersökning som gjorts av den här frågeställningen ur ett marxistiskt perspektiv är teorin om långa vågor som utvecklades av Ernest Mandel i hans bok Senkapitalismen (Kristianstad 1974) och i andra böcker och artiklar. Mandel försöker analysera förändringar som lade grunden till ihållande uppgångar eller nedgångar i den kapitalistiska utvecklingen i perioder om cirka 25 år. Den rådande hysterin kring internet och den nya ekonomin baseras i huvudsak på idén att dessa förändringar skulle kunna utgöra grunden för en ny varaktig uppgång i en lång våg. Det skulle medföra ett slut på den fas i världsekonomins utveckling som sedan 1973 har karakteriserats av låg tillväxt, periodiska djupa lågkonjunkturer och svaga kreditbaserade uppgångar. En ny "lång högkonjunktur", som skulle kunna jämföras med den som rådde från 1948 till 1973, skulle kunna rättfärdiga febern på aktiemarknaden och medföra ihållande tillväxt av vinstnivåerna. Men Mandels centrala poäng om sådana uppgångar är att de inte kan bero på endast en enda faktor. Det är snarare så, som Marx skrev i Grundrisse, att "det konkreta är konkret därför att det är koncentrationen av många orsaksfaktorer." Varje försök att grunda en lång våg på enbart teknologiska förändringar är dömt att misslyckas. Sådana förändringar måste ses i samspel med klasskampens läge, den ojämna utvecklingen av ekonomins olika sektorer och av imperialismens internationella ekonomiska relationer. De mer sofistikerade förespråkarna för idén om den nya ekonomin uppmärksammar detta. Deras argument är inte att en lång uppgång enbart skulle baseras på teknologi utan att, särskilt i USA, ett antal andra faktorer har samverkat under de två senaste decennierna vilka nu bildar grunden till en varaktig kapitalistisk expansion. Den huvudsakliga faktorn är arbetsgivarnas offensiv på arbetsplatserna och dess effekt på fackföreningarna, den ökade internationella konkurrensen genom globaliseringen, avregleringen av stora delar av ekonomin, framför allt den finansiella, och attacken på välfärdsstaten. Den här idériktningen, som starkt har påverkat Tony Blair och Labours ledning, fortsätter med att argumentera att dessa faktorer möjliggör ett teknologibaserat uppsving i USA och att de dessutom är nödvändiga att genomföra i Europa och Japan för att de ska kunna ta del av denna uppgång. Idéerna om den nya ekonomin är en viktig del i det världsomfattande nyliberala angreppet. Men kan de nuvarande teknologiska förändringarna utgöra basen för en ny lång våg? Det är viktigt att vara klar över de olika typerna av teknologi som avses. Områden som bioteknologi kan mycket väl vara viktigare i det långa loppet än internet. Internets möjligheter Även inom det omfattande IT-området finns det viktiga skillnader mellan förändringar i databaserad informationsöverföring och telekommunikationer, även om de två blir allt mer sammantvinnade. Den initiala tillväxten av mjukvaruföretag som till exempel Microsoft var helt fristående från internet, vars betydelse Bill Gates uppmärksammade ganska sent. Även om kapitalismen utvecklar en lång rad teknologier, så är det emellertid internet som är det centrala i de nuvarande påståendena om en ny ekonomi. Hittills så har det publicerats ett antal radikala analyser av internets positiva och negativa möjligheter medan det har skrivits mycket lite ur ett marxistiskt perspektiv om dess roll inom kapitalismen. Det tycks finnas tre huvudsakliga områden inom vilka internet spelar en roll. För det första när IT används internt inom företag för att rationalisera. Det kan gälla själva produktionen men också, som i fallet med Unilevers nya planer, vid inköp, marknadsföring och service på sålda varor. Resultatet beräknas i detta fall bli 10% färre jobb och att fler än en fjärdedel av fabrikerna kan stängas över världen. För det andra när internet används som ett sätt att distribuera produkter och tjänster till konsumenter. De företag som framför allt har påverkats hittills är banker och andra finansiella företag, detaljhandel och media. Andra företag kan emellertid påverkas till exempel inom utbildning. För det tredje finns det en lång rad av företag som faktiskt gör vinster genom att tillhandahålla infrastrukturen så att internet fungerar. Det gäller allt från stora serviceföretag vilka möjliggör tillgången till nätet till små nya företag som tillhandahåller olika slags mjukvaror som ökar möjligheterna som finns för nätanvändarna. Dessutom förekommer argumentet att genom att helt enkelt göra informationen mer lättillgänglig för konsumenter och konkurrenter kommer internets tillväxt att öka konkurrensen och att detta kommer att hålla inflationen nere och möjliggöra längre tillväxtperioder. Det mesta av hysterin kring den nya ekonomin koncentreras på den andra typen av företag. Trots det är det precis inom det området som internets långsiktiga effekter på kapitalistisk expansion förmodligen är som svagast. Det finns i huvudsak två grupper av företag här; de som tar ut avgifter för sina produkter på nätet, vilka tenderar att vara relativt etablerade och ofta stora, och de som inte gör det. Internet är uppenbarligen en ny viktig kanal för att distribuera vissa produkter. Det gäller särskilt för de saker som faktiskt kan levereras över nätet, framför allt musik via MP3-filer och finansiella tjänster. Biljetter till resor och kulturevenemang är också ett naturligt område för IT. Tillfälliga ljusa idéer som den bakom Lastminute.com kan inbringa profiter. Men även om detta kommer att stöpa om vissa industrier är det troligt att det kommer att ske i begränsad utsträckning. Bokförsäljare var de första att använda sig av IT för försäljning och det tycktes vara en lämplig produkt - lätt att frakta och med många andra fördelar som kommer sig av möjligheten att erbjuda ett stort urval på sajten. Men företag som Amazon.com har ännu inte gjort några vinster. Leveranskostnaderna och rabatterna som behövs för att uppmuntra köpare att vänta på leveransen har suddat ut effekterna av en växande marknadsandel. Andra produkter är mycket mindre lämpade för detta försäljningssätt. Ett aktieindex med de 15 största onlineförsäljarna i USA konstruerat av tidningen USA Today föll med 31% mellan november och februari i år. För andra har det gått ännu sämre. Aktierna i eToys föll med 45% under en månad, Value America gör sig av med hälften av sin arbetsstyrka och Beyond.com avskedar 20% av personalen och lämnar konsumtionsmarknaden samtidigt som aktierna sjunkit med 80%. (Artikeln skrevs före de stora internationella kursfallen på IT-aktier under mars-april i år, öa) Grunden för det stora antalet konsumentbaserade internetföretag som inte tar avgifter är ännu mer osäker. Ledare för dessa företag är alltid anmärkningsvärt förtegna på en grundläggande punkt - hur skall de göra några vinster! Faktum är att i nästan samtliga fall skall de göra det genom att sälja annonsplats. Idén är att om tillräckligt många människor faktiskt besöker sajten så kommer annonsörer vara villiga att betala för plats på den. Färska undersökningar är emellertid avgjort pessimistiska om internetannonseringens effekter. En stor del av annoseringen på internet görs i själva verket av andra internetbaserade företag och blåser därmed upp spekulationsbubblan. Skarpare konkurrens Även om internet skulle bli det huvudsakliga medlet för annonsering skulle det inte kunna utgöra basen för en uppåtgående lång våg. Annonsering är inget produktivt kapital utan ett handelskapital som utgör en värdeöverföring inom den kapitalistiska klassen. Det kan inte öka den allmänna produktionen och vinsterna i det långa loppet. Företag som tar ut avgifter på försäljning över nätet befinner sig i samma situation som postorderföretag, de kan inte utgöra basen för en genomgripande omvandling av kapitalismen. Men vad kan man säga om den tredje typen av företag, de som ser till att själva internet fungerar? De har jämförts med järnvägsbolagen under 1800-talet, men det finns en viktig skillnad. Konkurrensen är idag mycket skarpare. Att helt enkelt tillhandahålla tillgång till nätet kommer inte att skapa varaktiga vinster i framtiden. Det är detta som ligger bakom den nyligen skedda samgåendet mellan America Online (AOL) och Time Warner. Medan många såg detta som ett tecken på internets makt, såg The Economist det precis tvärtom. AOL insåg att dess framtida vinstmöjligheter skulle komma att bero på att inte enbart erbjuda tillgång utan också "innehåll". Och sådant innehåll kommer i ökad utsträckning under de stora multinationella mediaföretagens kontroll. Vi kan förvänta oss att de allt oftare kommer att slås ihop med internetföretag, att de helt enkelt kommer att omvandla den delen av "den nya ekonomin" till en alternativ distributionskanal för sin underhållning. Den verkliga substansen i hysterin kring "den nya ekonomin" ligger i den första aspekten på internet, att använda det som ytterligare ett instrument för att omstrukturera kapitalismen. Det är emellertid oklart hur viktig den aspekten är. Å ena sidan är det sant att tillverkningsindustrins produktivitet växer snabbt vid en historisk jämförelse - 6,4% förra året, den snabbaste tillväxten sedan tidigt 1970-tal. Men det kanske inte fortsätter. Den har dessutom kommit till stånd genom väldiga investeringar, till stor del av utländskt kapital. Det betyder att vinstnivån förblir ganska låg. Det är alltför tidigt att säga något om huruvida IT kommer att leda till fortsatt ökning av vinstnivån. Men med tanke på att 80% av den globala "e-handelns" transaktioner skedde mellan olika företag och inte mellan företag och konsumenter, är det detta område som socialister måste analysera om vi skall få en bild av vad som är nytt med "den nya ekonomin". Medan vi gör det, är det mer troligt att den spekulativa aktiebubblan grundad på internet och de växande konsumtionslånen som följt efter i USA, kommer att leda till samma gamla kreditbaserade kapitalistiska kris som vi har sett de två senaste decennierna än till en ny guldålder. Andy Kilmister Artikelförfattaren är ekonomisk skribent på den brittiska
tidskriften Socialist Outlook |